Nya Zeeland i listformat

Det här inlägget skulle egentligen publiceras tidigare men jag har svårt att ta tummen ur…

Om ynka tre dagar ska jag lämna min hem än en gång men innan jag gör det tänkte jag att det är dags att ge Nya Zeeland ett ärligt avslut. Jetlagen var förjävlig och efter 10 dagar kunde jag äntligen sova längre än klockan 4-5 på morgonen. Igår var det julafton och jag fick frågan om vad som var bäst/ sämst i min packning. Minns att jag skrev tidigare att jag skulle skriva lite om min packning. Så det här inlägget blir en guide om Nya Zeeland.

Det bästa i min packning var, förutom alla standardsaker, 

- att jag hade med flytande tvättmedel, kunde handtvätta när kläderna började ta slut

- en lina, att man faktiskt hade möjlighet att torka kläder lite här och var. Kan också knyta ihop prylar.

- kängor

Mindre nödvändiga prylar i min packning var,

- tält, användes inte en gång men hade nog saknat det om jag inte delat tält med Andi

- regnbyxor, det regnade inte så mycket som det sägs göra på Nya Zeeland. Hade dock saknat dom om jag var där och det regnade mycket.

- min nödvisselpipa

De bästa dagarna var,

- första dagen på Tongoriro northern circiut tillsammans med Tom

- när jag fick göra min kniv (som jag inte kunnat skriva om tidigare eftersom det var en julklapp). Vet inte vad det bästa med den dagen var, att få vara ensam i bilen och lyssna på hög musik eller att få skapa någonting med händerna.

Mina sämsta dagar var,

- när jag reste från Auckland till Hamilton. Hade inga direkta resplaner och var tvungen att lista ut hur jag skulle tillbringa 1 vecka innan jag skulle möta upp Tom. Det var inte kul. Stressigt och mycket påfrestande.

- en dag i Wanaka, när jag försökte följa med på en vandring tillsammans med Anna men eftersom jag hade en trasig fot fick jag vända efter 30 min. Det var då min stora fråga om vad jag skulle göra på Nya Zeeland de sista 10 dagarna efter vår roadtrip kom fram. Slutade med att dagen därpå ändrade jag min flygbiljett hem.

Mina tre favoritorter var,

- WANAKA! Jag vet inte vad det var som gjorde att jag föll så hårt för Wanaka men det var trevligt och jag fick runt 8-10 dagar där. Wanaka ligger vid en sjö och är omgiven av berg. På strandpromenaden fanns det gratis wifi och det finns ingenting bättre än att slösurfa med fin utsikt. Orten var ganska liten men det var en härlig stämning och alla var trevliga. Påminde lite om Åre eftersom det lockar många skidturister. Men man slapp den snobbiga stämningen som ibland finns i Åre.

- Kaikoura. Var en by precis vid havet. Många hus med häftiga väggmålningar och lite hippiekänsla över butikerna. Ganska turistigt men man fick ändå bra kontakt med de lokala. Jag och Andi hittade en kyrkogård en bit ovanför byn. Om jag skulle dö skulle jag gärna ligga där. Utsikt över hav, snötoppar och en fin by.

- Arrowtown. Den här byn växte för varje gång jag besökte den. Var där tre gånger och det var jobbigt att lämna stället. Extremt turistigt men så fort alla busslasterna rullade tillbaka till Queenstown kom guldkornet fram. Mysiga kaféer och restauranger. Ett ställe med mycket personlighet och känsla. Det var där jag hittade tavlan på Paul McCartney, kan vara därför jag gillar det extra mycket.

Tre orter jag skulle kunna hoppat över,

- Auckland. Största staden på nordön och väldigt opersonligt. Mycket folk och de flesta bor flera månader på hostels.

- Greymouth. En arbetarort som är nedgången och deprimerande. Det enda positiva jag förknippar med stället är att vi blev av med Melissa (den jobbiga amerikanen) och att personalen på The warehouse var så trevlig. Egentligen ogillade dom Melissa lika mycket som vi gjorde henne så vi hade en kul kvart ihop när vi diskuterade hennes tokigheter hon haft för sig.

- Tauranga. Det äckligaste hostelet jag bodde på. Dagen jag checkade ut insåg jag att det var spermafläckar på mitt täcke eftersom dom inte tvättar lakan mellan varje gäst. Blev storsanering så fort jag kom till nästa hostel. Urk. Det bästa med det stället var nog att jag träffade Andi för första gången. Vi fann varandra ordentligt och en ålderskillnad på 10år är ingenting.

Min insikt med att resa själv är att det stundtals är extremt jobbigt och ensamt men varje gång jag vågade ta för mig växte jag som person. Jag kommer aldrig kunna prata resminnen med någon annan än mig själv så mycket av min resa kommer sakta men säkert glömmas bort. Nya Zeeland var vackrare än jag någonsin kunde föreställa mig och inga bilder i värden kan göra det landet rättvist. Det är inte en resa jag vill ha ogjord men jag tror inte att jag kommer ge mig iväg på ännu en lång resa själv helt ensam igen. Ibland är det trevligare att dela minnen tillsammans med andra.

Dag 1 i verkligheten

Jag är hemma och får använda en dator på första gången på väldigt länge. Känns lite ovant att skriva på ett tangentbord. Men min tumme tackar mig. Har nog börjat på att överanstränga den efter att ha skrivit så mycket på telefonen. Nu kommer min tumme kunna vila iaf och endast skrolla instagram.

Det känns helt fantastiskt att få vara hemma. Jag njuter av varje liten grej. Och att jag fick ett wow-moment när jag klev ur flygplanet igår visar väl ändå vart mitt hjärta hör hemma. Mina wow-moment börjar bli en grej för mig. När jag ser någonting vackert, antingen själv eller tillsammans med någon så säger jag alltid wow. Oftast tyst. Men det blir alltid lättare för mig att komma ihåg det ögonblicket. Jag minns flera wow-moment från Nya Zeeland. Första dagarna var det wow flera gånger om dagen. Senaste tiden behövde jag ha snöklädda berg och sjöar för att säga wow. Fast jag sa även wow då vi lämnade tillbaka våran bil. Fruktansvärt skönt att bli av med den.

Just nu är jag hemma i Östersund. Stannade kvar här igår för på arlanda slog min jetlag till och jag måtte dåligt. Sov hela flyget hem och min kära mamma hämtade mig på flygplatsen. Det börjar bli några gånger hon har fått hämta mig där nu. #globetrotter Jag tog den skönaste duschen på evigheter, kunde äntligen kamma mitt hår för första gången på 8-9 veckor. Upptäckte att jag har långt och lent hår. Kanske blir att jag måste ta en dropin klippning idag för det börjar bli lite väl långt. Mamma lagade lax till middag och min syrra kom förbi och hängde. Var en fin kväll med bara tjejerna i familjen, det är inte ofta bara vi tre hänger ihop.

Somnade mätt och belåten vid 9 och vaknade pigg vid halv sju. Funderade en stund vart jag och Andi var och tältade eftersom jag var säker på att jag var på Nya Zeeland tillsammans med mitt roadtrippgäng nr 1. Konstigt.

Ätit en mysfrukost med yoghurt, knäckebröd med ostSKIVOR och tända ljus. Lyx. Ska cykla in till stan och 1, hitta en jultröja, 2 köpa en ny tandborste, 3, handla mat till en indisk sötpotatisgryta. Ikväll kommer min grabb och hämtar mig och jag ska åka hem till fjällen.

Wow-moment. Högsta berget, mt Cook och lake Pukaki med turkost vatten. 

Att ta sig över halva jorden under 1,5 dygn

Singapore 18.30. Jag är inne på min 14 restimme. Har varit vaken alldeles för länge och är fortfarande länge kvar tills jag ska få gå ombord på planet som ska ta mig till Europa! 

Imorse var jag med om antiklimax. I 16 dagar hade jag sett fram mot min dusch på Jucy, hostelet vi bodde på både innan och efter vår campervan. Det hostelet var fräscht. Hade många duschar, toaletter och var mycket välstädat. Ett bra och stort kök man kunde gå loss i om man ville. Sängarna var inte de mest komfortabla men att få sova i fina, nytvättade lakan med egen laddstation, wifi och rullgardin så man kunde stänga in sig och mysa i sin pod. Igår öppnade vi kylskåpet och det var fullt av mat som stått där lite för länge. Internet funkade dåligt och det värsta av allt var nog min dusch. Som jag längtat efter den! Problemet idag var att 1, det blev inte varmare än ljummet och trycket var ungefär som en gammal gubbe som kissade på mig. Jag stod och svor över duschen men vägrade ge upp över att det inte skulle bli varmare än det var. Envist stod jag kvar och försökte njuta men till sist insåg jag att det är nog såhär jag kommer minnas Christchurch. Byggarbetsplatser och dåliga duschar. 

Första flygningen på 11h gick bra. Hann kolla 5 filmer och äta mat två gånger. Är inte så taggad på ännu längre flygning om 4 timmar...

-----

Istanbul 07.30. Nu är jag inne på min typ 30onde timme. Man tappar tidsuppfattningen av att resa så förbannat långt. Jag har haft natt i över 15 timmar. Och jag har nog sovit 3-4h av dom. Slocknade direkt när jag satte mig på planer i Singapore. Minns att jag halvsov genom starten och jag tänkte att det här tog tid och var skakigt. Nu kommer jag nog att dö. Vet inte om det var tur eller inte att vi inte kraschade, isf hade jag sluppit de senaste 12 timmarna i flygplan. Var helt okej förutom att benutrymmet var lika dåligt som ett charterplan. Stela och onda ben. Men jag fick god middag igår som faktiskt smakade någonting. Många pluspoäng. Men att flyga över halva jorden är inte trevligt. Framförallt inte att sitta bredvid en förkyld tjej i 12h. Vinkar hejhej till kommande förkylning. 

Om en timme ska jag gå ombord på planet. Hoppas på att få mat på planet eftersom frukosten jag åt för 4h sedan inte var mer än en macka och ca 1 dl yoghurt BLANDAT med flingor. Dvs ingen mat alls. Imorgon blir det svensk frukost!

-----

Nu är jag på arlanda och har precis ätit min greenburgare. Vem hade kunnat tro att jag skulle sakna den? Max utbud på vegetariskt slår det mesta med hästlängder. Hörs i JÄMTLAND!! <3

Roadtripp nr 2 är slut och även jag

Nu är det inte länge kvar tills trion ska splittras. Det är blandade känslor att det är en natt kvar i vår bil the hulk. The hulk har tagit oss från A till B med en hel del protester de senaste dagarna. Någonting står inte helt rätt till men har man musiken tillräckligt högt märks det knappt. Nejdå, problemet är att bilen är klen i uppförsbackar och hittar inte rätt växlar. Men annars går den som en klocka. 

Vi har haft en lång vecka med mycket intryck och vyer. I måndags sken solen och vi checkade ut från våran favoritcamping i Wanaka. Satt på stranden och njöt av solen innan jag skulle till sjukgymnasten med min fot. Stretch, vila och tåhävningar borde göra min fot bättre + en tejpning som ska förminska påfrestning på något litet ben och även avlasta musklerna. Tiden får visa hur det går för foten men hon trodde inte att det skulle vara några problem med att åka skidor. Håller alla tummar och tår för det ska gå bra. 

För att inte helt deppa ihop gick vi på bio efter sjukgymnasten. Såg en komedi och njöt av att äta en nybakt kaka. Bestämde oss för att stanna ännu en natt i Wanaka för vi inte ville köra bil i spöregn. Speciellt inte över ett pass som är läskigt även utan regn. Vattenplaning och serpentinvägar är ingen bra kombo. 

Vaknade på tisdagsmorgon av REGN. Blää. Vi packade ändå ihop oss och begav oss mot Arrowtown. En mysig gammal guldrush by som är turistigt men charmig. Strosade runt där och fick smaka hemgjord fudge i en godisaffär. Gott och sött. 

Sedan körde jag vidare mot Queenstown. Det stället är som Åre på sterioder som min vän utryckt sig. Det stämmer. Helt omöjligt att hitta parkering. Är impad att jag inte flippade ur av trafiken eller stressen av att hitta en parkering. Utan att köra över någon hittade jag parkering. Vi åt en 7kr glass med våffla å en stooor kula glass sen gick vi till Fergburger. Ett burgarställe som är hypat som tusan. Ständig kö och folk i rörelse. Kan liknas med donken eller max kl 02.00-03.00 en fredags eller lördagskväll. Åt en falafelburgare med bra tyngd i. Massor av grönsaker, aioli, citronyoghurt, chilisås och AVOCADO. Den var god men inte det godaste jag ätit. 

Efter en burgare i magen begav vi oss mot Te Anau. Troligtvis den största staden i Fjordland. Fjordland är vackert. Vägen dit var också vacker då man åkte längs en sjö som var omgiven av berg. Tyvärr var det regn och vi klev inte ur bilen för att ta kort men har sparat många vyer i min mapp "fina vyer på Nya Zeeland" i min hjärna. Börjar bli ganska full numera. 

Vi sov en natt i Te Anau innan vi begav oss mot Milford Sound. Det sägs vara den finaste nationalparken. Vi kom till Milford vid 12, fikade på ett kafé med känslan av en taskig värmestuga. Vi lyckades fördriva tiden fram tills vår båttur vid tre trots att det inte finns mer än ett kafé och en bensinpump i Milford. 

Som det låter åkte vi båt i en fjord. På varje sida stod det berg som var täckte av regnskog. Fjorden var ganska smal och vi fick reda på att den var ungefär 300m djup. Tillräckligt djup för att valar kan simma in och att flygplansvrak aldrig kan bärgas. Eftersom det regnat de senaste dagarna var det små naturliga vattenfall som forsade ut för klippväggarna vilket gjorde turen lite vackrare. Att vi fick se sälar och fick sällskap av delfiner en stund var fantastiskt. Och att vi nästan hade uppehåll och skymtar av solen i en regnskog var nästan ännu bättre. Tack Milford Sound för att du var så förbaskat vacker och gjorde att jag är ännu mer sugen på att upptäcka vårt grannland där hemma. 

I förrgår var det blåsigt i Te Anau och vi rullade mot Queenstown men eftersom det var 6 grader, regn och blåst stannade vi ej där utan åkte mot Arrowtown som är en favoritpärla. Där blev jag kär. I en tavla. Så kär att jag tyckte att 16500kr var en rimlig summa pengar att betala för ett original fotografi på Paul McCartney med original ram. Jag köpte inte tavlan men jag har en känsla att jag kommer ångra mig under en lång tid framöver...

Efter Arrowtown åkte vi tillbaka till mitt favoritställe- Wanaka. Det börjar bli mitt hem och jag gillar den byn/orten så mycket. En del turister men ändå ser man lokalbefolkningen. Att Wanaka ligger vid en sjö som är omgiven av berg gör inte saken sämre. Och att dom har världens bästa bio är ännu ett plus. Såg film nr 3 på mindre än en vecka:)

Igår åkte vi från Wanaka efter att ha suttit i solen en stund. Jag råkade springa på två Östersundare utanför ett DOC office. Vilket är ett konstigt ställe att träffas på. Är fortfarande lite chockad när jag tänker på det. Vi åkte sen mot Mt Cook som var storslaget. Upptäckte att dom hade ett lyxhotel vid bergets fot och vi övervägde en natt där men fick skippa det pga att vi inte riktigt kände för att spendera den summan pengar. Miljön påminde lite om Gränsen och Keb kryddat med lite alperna. 

Nu har jag nyss vaknat. Solen skiner och Anna sover. Ska snart väcka henne så ska vi bege oss mot Lake Tekapo. Imorgon ska vi lämna tillbaka bilen i Christchurch. 

Kramkalas

Ps! Ursäkta för massivt inlägg. Håll ut, snart kommer jag kunna publicera bilder. 

Ps2! Inlägget skulle publiceras igår men wifi strejkade. Är nu på hostel med en färdigpackad väska och indisk mat i magen. Imorgon flyger jag hemåt. Ca 40 h restid känns rimligt eftersom jag är helt slut av alla intryck senaste tiden. Ska nästa bli skönt att bara sitta ner och stirra en stund

Jordbävning

Imorse vaknade jag av en stressad Anna som sa att det varit jordbävning under natten. Det visste jag redan om eftersom jag vaknade av den men var alltför trött för att tänka längre än att det var farligt. Blev mer irriterad över att det aldrig slutade skaka. Slog på min telefon och den exploderade av oroliga nära och kära. 

Efter att ha låtit nyheter och information sjunka in är jag lite mer skakade än i morse. Hade vår roadtripp börjat en vecka senare hade vi sovit i närheten av jordbävningen. Kanske hade vi till å med bott i Kaikoura som blivit skakat och haft tsunamivarning. Hade jordbävningen varit under dagtid hade vi troligtvis befunnits oss på kustväg som nu knappt existerar längre. Är en hel del tankar om tid och vilken tur man kan ha. 

Jordbävning är skumt och jag hoppas att det var den sista jag fick känna på. Nu öser regnet ner och imorgon är det hög tid för oss att lämna Wanaka och fortsätta vår roadtripp. 

Klem

Ständigt på resande fot

Nu var det en stund sedan jag berättade om livet i en campervan eller livet i ett rymdskepp. För en vecka sedan hämtade vi upp våran bil the Hqulk. Han är vit och fin och det var kärlek vid första ögonblicket. Det var dock något som inte varade allt förlänge. Första niten vi åkte på var att alla köksprylar och kylskåp är under sängen och ligger krångligt till. Går knappt att öppna kylskåpet vilket är tur för det luktar ruttet och allt vi lägger in i kylskåpet stinker. Bilen drar en hel del bensin och det blir inte bättre av att vägarna är som en bergodalbana. Ecodriving är minst sagt svårt. Motorbromsa går inte med automat och vår bil hittar inte rätt växel i uppförbackar. Den kriga sig upp och skriker i protest. Det finns många minus med våran bil men ett stort plus. Man sover väldigt gott. Lite för gott kanske eftersom jag kan sova 10h på en natt. Men jag antar att det behövs efter alla intryck man får under en dag. 

Dag 1 åkte vi från Christchurch mot Kaikoura. Dagens utmaning var dock att ta sig från hostel till biluthyrningen. Min käre resevän har mycket kläder med sig. En resväska på 30kg, en kabinväska och två fulla ryggsäckar. Vi fick släpa och dra dom till biluthyrningen och svetten rann. Dagens andra utmaning var att ta sig ur Christchurch men det klarade vi galant. Efter 2,5h kom vi till Kaikoura och åt fish and chips på stranden innan vi strosade genom byn. Är ett favoritställe på NZ för min del. 

Vi åkte sedan vidare mot en camping och passerade ett sälbo(?) där vi gick på säljakt. Hittade en mamma med sitt barn och vi fick många kort på dom. Sedan tyckte mamman att vi kom för nära barnet och jagade iväg oss. Panik. 

Dag 2 var en regnig dag och vi åkt till Nelson. Allting var stängt eftersom det var söndag och ingen av oss var speciellt imponerade av stan. Hade en fin solnedgång på stranden iaf. 

Dag 3 strosade vi än en gång genom Nelson. Vädret var lite bättre och affärer var öppna. Hittade ett galleri med flera tavlor jag ville ha. Behöver jobba i några år för att ha råd med en. Åkte vidare mot Motueka och jag körde bil för första gången. LÄSKIGT. Bilfärden gick bättre än väntat och jag är inte så dålig på att köra som jag trott. 

Dag 4 var D day. Anna hade bestämt sig för att hoppa fallskärm. Jag hade inte samma dödslängtan som henne och åkte iväg på en egen roadtripp för att kolla in en grannby medans hon hoppade. Jag är impad av Anna och fick se både film och bilder. Man ser inte klok ut när man flyger och att försöka le i frittfall är omöjligt. Anna såg ut som en gapande fisk:)

Dag 5 var ännu en gång regnig. Vi åkte mot Nelson lakes och det var mycket vackert. Googla på det. Fick en chock när jag kliver ur bilen. Miljarder av sandflies. Ännu en chock när jag kommer ut på bryggan och det är fullt av ålar i vattnet. Vi stirrade på dom och dom gled upp till ytan och stirrade tillbaka. Skulle aldrig i mitt liv bada där. Vattendjur å fiskar är inga favoriter. Vi åkte sen vidare mot Punakaki och Panncake rocks. Dimman rullade in och jag hade svårt att se vägen och köra. Vi tog oss iaf 1,5h från Punakaki till Hokitika där vi sov en natt. Var så fuktigt och dimmigt och jag gjorde en fasansfull upptäckt. Jag hade endast ett par trosor kvar. Och väderprognosen såg allt annat än solig ut den närmsta tiden. Paniken över att få slut på rena kläder är inte kul. Speciellt när man inte kan torka kläder som man vill. 

Dag 6 var ännu en lång dag i bilen och vi började dagen med Arthurs pass, en väg som går rakt genom landet. Från väst till öst. Från pest till kolera. Vägen var vacker!! Var tvungen att stanna många gånger och bara försöka fånga så många vyer som möjligt till hjärnbanken. Vi fortsatte sedan en senice route och sov en natt på en liten camping i en liten by. 

Dag 7 åkte vi mot lake Tekapo. En fin sjö med vacker omgivning. Det regnade dock och var allmänt otrevligt väder. Gick upp till ett astronomikafé för en chailatte. Fin utsikt och vi planerar redan på att återvända innan vi ska lämna tillbaka bilen. Vi rullade sedan mot lake Pukaki som är isblå/turkos pga av smältvatten från glaciären. Den var så blå att det nästan gjorde ont i ögonen. Ska försöka fånga det blåa på resan norrut nästa vecka. 

Vi åkte vidare mot Wanaka som vi befinner oss i just nu. Bor på samma camping som sist och igår fick jag tvätta och kunde lämna in mina kläder till receptionen så skulle dom torka dom över natten åt mig. Bästa campingen!! <3

Nu är det inte länge grått och regn som i morse utan strålande solsken. Vi sitter på stranden och njuter av att få lite D-vitamin. Ikväll ska vi gå på bio och jag är så taggad!!

Ps! Bion var grym. Eller filmen var dålig men bioupplevelsen var så bra som jag trodde. Började med att beställa mat när vi kom dit. I mitten av filmen så pausar man och då är maten som vi beställt klar och redo att hämtas. Vi köpte även nybakt kaka på typ 200g. Dödsmätt igår efter en falafelwrap och en kaka. Sov sov en stock och vaknade 09.30 vilket är nytt rekord för mig här. Ska eventuellt på bio igen ikväll. Anna är på en hike och jag sitter och tar hand om min fot för att påskynda läkningsprocessen. Börjar bli bättre som tur är!

Kramkalas

Roadtrip nr 1 är numera ett minne

Jag har börjat se ljuset i kolgruvan jag befunnit mig i sedan jag fick domen för min fot i måndags. Dagarna som följde var inte så uppmuntrande. Många timmar i bilen och taskiga campsites. Stannade någon timme i Dunedin som är en studentstad. Busslast efter busslast såg vi med välklädda damer och herrar. Tydligen var det något hästrace i närheten och det lockade mycket folk. Kände mig något nerklädd när vi gick till tågstationen (som är en av NZ mest fotograferade byggnader). Vi hamnade i en klunga med personer som var mer uppklädda än vi  svenskar är på baler och bröllop.  

I onsdags var det touchdown Christchurch. Staden jag bävat för att möta eftersom det är mer en byggnadsplats än stad. Håller fortfarande på att bygga upp staden efter jordbävningen 2010. Många häftiga husmålningar som täcker hela väggar dock. En hel del byggarbeten och storstadskänsla. Inget som föll mig i smaken med andra ord. 

Jag och Andi åkte med Adam till Kaikoura som ligger ca 2h ovanför Christchurch. Vi två bodde en natt i ett dubbelrum. Jag åt min första portion fish and chips. Det var gott men lite väl flottigt. Beställde en halv skopa pommes och 2 fiskar. Fick 3,5 fiskar med pommes. Matkoman var enorm och vi båda slocknade innan halv tio.

Dag två bytte vi till Albatross backpacker hostel. Är inte det nyaste stället men lätt det bästa och coolaste. Bor i ett Awesome dorm med gardiner på våningssängarna, en hel laddstation med 2 usb och 2 väggutag. Såhär uppladdad har jag inte varit sedan jag kom till NZ. Alla väggar är handmålade med olika motiv och alla gemensamma ytor har tavlor som personal och gäster målat. Bästa av allt var nog att det var Nacho night med ett vegetariskt allternativ. Åt än en gång så mycket att jag höll på att explodera. Inte blev det bättre (sämre?) av att få chokladkaka med glass till efterrätt. Välkomnade matkoman än en gång. 

Idag är en dag med blandade känslor. Min amerikanska vän Andi ska åka vidare och jag ska åka ner till Christchurch och möta upp Anna. I 15 dagar har jag hängt ihop med Andi och 12 av dom nätterna har vi sovit inom 2 meter från varandra. Är tur att hon bor i San Fransisco så vi ses snart igen. Vem hade trott att vår vänskap skulle blomstra när vi första gången träffades på ett vidrigt hostel i Tauranga. Trots 10 år ålderskillnad kommer vi väl överens. Vet inte om det beror på våran gemensamma kärlek för potatis, choklad eller naturen. Vi har haft mycket kul och att vakna bredvid en person som dregglar lika mycket som mig i sömnen är trevligt:) (ingen är dock bättre att sova med än L)

På återseende under roadtripp nr 2! 

Klem

Jag som hade ett sånt bra flyt

I skrivande stund sitter jag på Wanakas medcial center, väntar på att få komma in till läkaren. Det låter värre än det är. Har haft ont i min högerfot den senaste veckan efter Abel Tasman och det blir bara värre och värre så lika bra att ta reda på vad det är för något spöke och bota det innan jag ska få ner foten i ett par pjäxor. Kommer dock bli smärtsamt oavsett om jag har en dålig fot eller ej. 

Sedan sist har vi haft det mycket bra. Eller fredagen bjöd på ösregn heeela dagen. Ösregn och att försöka torka torsdagenstvätt i vanen var inte en bra kombo. Immiga rutor, kallt och rått. Livet var inte på topp. Och att vi sa i onsdags att vi skulle skippa långkörningar fick vi äta upp. Tog oss runt 6-7h att ta oss Hokitaki till Wanaka. Hade en intervju med svearike och var tvungen att ha wifi vilket gjorde att det blev svårt att hitta boende. Vi hittade en campground och eftersom vi kom dit kvart i nio på kvällen fick vi en budget cabin för 80dollar istället för 90. Ett väldigt bra pris eftersom det inkluderade bra wifi, varm choklad, jacuzzi och det bästa av allt, en vanlig handduk. Sov himla gott!

Området vi hängt i under helgen är så jag tänkt mig NZ, vackra berg med lite snö på toppen och sjöar. Så mycket finare än någonting jag sett tidigare! Efter promenerande i Wanaka styrde vi kossan mot Arrowtown. Det är en by i 50-talsanda, turistigt men mysig. Vi köpte paj på en av Nya Zeelands mest kända bagerier. Var lite av en besvikelse. Smördegspaj är inte min grej. 

Därefter rullade vi mot Queenstown och att hitta boende där var svårt. Det slutade med att vi hamnade på en campsite ca 15min med bil från Queenstown. Nära vattnet och omgivet av berg. Problemet här var att det är tidig vår, det vart kallt så fort solen gick ner. Men pypasen vilken stjärnhimmel! Har tittat mer på stjärnor här än jag brukar göra hemma. Ställde klockan på sex för att kolla för att se soluppgången. Jag och Andi satt i våra sovsäckar och såg hur bergen blev rosa och sedan guldiga. Vacker morgon!

Vi strosade runt i Queenstown och åkte sedan tillbaka mot Wanaka och vår campground med budget cabin. Vi alla var genomfrusen och låg i jacuzzin i en timme. 

Uppdatering om min fot. Mest troligt är det inflammerade muskler i min fot som spökar. Jag får inte vandra mer eller gå runt och utforska som tidigare. Med andra ord kan jag ju åka hem nu eftersom jag inte kommer se ett skit förutom bilen, tält och hostels. Jag ska också äta några starka inflammationsdämpande tabletter, gå till en sjukgymnast och kyla min fot. Om det inte blir bättre om 3-4 veckor ska jag besöka läkare igen. Har jag en jävla otur är det en stressfraktur som även den mest vältränade soldaten och vandraren kan få. Vet inte om det får mig att må bättre eller sämre. Antar att tiden får visa vad som händer. Men nu känner jag att jag lika gärna kan åka hem och rulla tummarna än att se alla toppar och utkiksställen som väntar på mig. 

Kramkalas från Majs som inte är den mest positiva just nu

Roadtrippar på västkusten

Det här inlägget skrivs lite här och där under några dagar. För att underlätta skriver jag dagar så ni kan hänga med på denna fantastiska roadtripp genom Nya Zeeland. 

Det hela började med att Adam som jag och Andi träffade på våran vandring i Abel Tasman erbjöd en roadtrip i hans nya campervan. Vi visste inte om han var seriös eller inte med det var han tydligen. Och tanken var att vi skulle åka några timmar efter vi fick reda på det. Klockan 4 kom Andi till mitt hostel och vi väntade och väntade. Halv fem hade vi väntat klart och beslöt oss för att ta ett glas vin på mitt hostel. Lagomt tills det stora glaset med vin var uppdrucket kom Adam och vi begav oss. Ca 1 h in i våran roadtrip passerade vi en bil längs vägkanten som hade huven (heter det huven?) på bilen öppen. Vi stannade vid för att kolla om de var okej. Något hade brunnit i deras bil och jag skymtade att vårt däck såg mycket platt ut. Vänster backdäck hade fått punka och det var tur att det var dubbeldäck bak. Lite över en timme dyker en serviceman upp och byter vårt däck. Vilket var lite mer komplicerat än att byta på en vanlig bil. Reservhjulen sitter fast under bilen och man ska öppna en lucka här, sticka in en pryl och sen rotera en annan. Vid 8-9 kunder vi äntligen fortsätta våran bilfärd genom Takaka hills. Vid 10 checkade vi in på en camping och fick sätta upp tälten i regn och mörker. Fantastisk första dag!

Onsdag morgon 08.30

Regnet har öst ner hela natten. När vi gick och la oss blev det åskoväder med ett gäng blixtar och därefter var det som någon öppnade en kran. Så 8 h med konstant regn har satt sina spår i gräsmattan och i vissas humör. Andi och jag delade tält och tältet verkade klara ovädret galat och jag är överlycklig över att inte vara blöt. Eller ha en blöt sovsäck. Vet inte riktigt vad som vore värst. 

I natt sov vi i Takaka och ska bege oss mot Golden Bay. Via en däckfirma och mataffär. Vi har fått en amerikansk tjej på halsen som inte var speciellt förberedd på campervan life. För det första så hade hon en väska modell hockeytrunk och äger inte ens en regnjackan sen har hon sagt att hon "love it" mer under en kväll och morgon än jag sagt att jag älskar L under 2 år. 

Onsdag kväll,

Vi åkte upp till Golden Bay, det var lowtide men häftigt område. Vi gick runt på stranden, kollade uppspolade gellyfish, tittade på oväder som drog in och njöt av att sträcka lite på benen. Lägligt så fanns det en homemade chokladbutik bredvid våran parkeringen. Jag köpte en mörkchoklad caramell bar. Tror det kan vara en av det godaste chokladerna jag ätit. Typ samma effekt som en cheese på donken halv tre en fredagnatt. MUMS!!

Efter en timme över ett bergspass mådde jag typ så nära man komma åksjuka utan att kräkas. Väl nere på plattmark fick jag lägga mig på marken och njuta av hur stilla marken var. Vägarna är inte att leka med på NZ. Vägarna blir ännu värre när bilen är en Toyota från 84 med växelspaken vid ratten. Det går att växla från 1 till 2 men övriga växlar är mycket tjorviga. Har fått in 5an en gång. 

Nu bor vi på en camping/hostel/bar/resturang det är helt okej men marken är dyngsur och det är det är ett bra tillhål för alla möjliga insekter, framförallt mygg och sandflies. Länge leve myggmedel! Har nyss ätit middag och slukat en flaska vin. Ska ut och gå en guidad tur till ett ställe med lysmaskar. 

Fredag morgon, Hokitika 

Troligtvis den bästa natten jag haft i tält än så länge. Vaknade inte ens vid tre när himlen öppnade sig. Stället vi bor på nu har wifi. Riktigt lyxcamping! 

Igår åkte vi tidigt mot Punakaki, Pancakes rock. Vid nio var det hightide och häftiga stenformationer gjorde att havet sprutade upp i olika hålutrymmen och hela stället var fullt av vattenånga. 

Därefter åkte vi till Greymouth som är lika deppig som folk berättat. Det är en gruvstad tror jag och alla hus och affärer ser nedgångna ut. Var ett monument över alla som dött i gruvan sedan 1890. 2010 dog 35st personer i en gruva. Osäker av vilken orsak. Men det var i Greymouth vår roadtripp började på riktigt. Vi kunde äntligen släppa av våran Amerikanska. Hallelujamoment! Hon och jag befann oss på olika planeter på alla plan i livet man kan vara på. Jag, Andi och Adam firade befrielsen med att äta kakor och kvickt lämna Greymouth så vi aldrig behöver se henne igen. 

Idag tror jag vanen styr neråt längs västkusten och stannar en bit utanför Wanka. 

Nu ska jag gå och göra en grötfrukost och sen fånga dagen!

Puss

Djungelvrak

Har kommer de utlovade bilderna fran Abel Tasman. Det var blev lite val lite standhang och promenerande nara stranderna enligt min medning. Har fatt reda pa att nar Nya Zeeland upptacktes sa bestod 80% av landet av skog. Ganska ogastvanligt. Det ar inte nagon jamn och fin skog som finns lite har och var hemma dar man kan strova fritt. Gar man inte pa stigar eller vagar tar man sig knappt fram. Ar trad och buskar i alla mojliga former och vinklar. 

 De forsta bilderna tog jag under vara forsta timmar. Vi gick runt i en cirkel och pa min selfie star jag 405moh och man kan se hur langt vi gatt tidigare. Som tur var sag jag inte hur langt vi hade kvar hehe.

 Precis nar vi kom fram till ett utsiktsstalle holl solen pa att ga ner och det blev annu finare. Hade njutit betydligt mer om jag inte visste att vi fortfarande hade 1 h kvar till campet och att jag inte var alltfor taggad pa att satta upp taltet i morket. Som tur var slapp vi det. Men fran och med nu kommer mina promenader borja i tur sa man faktiskt hinner satta sig ner och njuta av dagens promend.

Extremt knackande att se den har skylten. Vi visste inte riktigt vart halfway mattes men efter 6h promenrande dag 2 tyckte vi att vi borde gatt mer an halvvags...

Torrent Bay. Ett litet samhalle/semester ort. Kandes som man var pa vastkusten eller nagot liknade. Var en liten gata som gick genom samhallet och alla holl pa att grilla, barnen sprang runt och lekte och man horde skratt, musik och prat overallt. Supermysigt.

Vart camp i Torrent Bay. Precis nar vi kom dit holl det pa att bli lowtide. Sa fort som tusan bytte vi om till bikini och forsokte bada i havet. Det kan jag tala om var bade kallt och svart. Det var sa langgrunt och vattnet nadda knappt mig till knana och desto langre jag vantade med att doppa mig sjonk vattennivan. Det blev inte enklare av att det kryllade av sma krabbor pa botten och att Adam skriker i panik av att det ar en massiv magnet som kommer mot honom. Men till slut lyckades jag doppa mig och sedan hade vi en rolig kvall tillsammans med ett engelskt par.

Nar vi kom tillbak till civilisationen blev det nudlar och chips till lunch. Och sen den har glassen till efterratt. Mycket god. Vaniljglass, mork choklad, TJOCKT lager kolasas och sen ett lager mjolkchoklad. Var en lang vantan pa bussen hem. 4 h och ingenting skont att sitta pa.

Pa aterseende!

Abel Tasman

Jag är tillbaka från den långa vandringen. Mår betydligt mycket bättre än jag borde göra efter 63km i benen under tre dagar. Har lite ont i min högerfot men känner mig relativt full av energi. Kan vara för att jag klämde två koppar varm choklad, en skål med mjölk och corn flakes, tre toast med marmelad (förvånansvärt gott) och två våfflor med lönnsirap. Och middagen igår var inte sämre. En skål med risotto med MYCKET ost och grädde och sedan någon risefterrätt. Kan säga att jag var ganska mätt när jag gick och la mig igår. Men ack så gott det var. 

I fredags så blev jag och Andi upplockade av en stressad och irriterande busschafför som körde som en idiot till aqua water taxi. Med på bussen var det ett par som skulle till ett kajakcenter. Tjejen hade en väska som var lika stor som en hockeytrunk och killen en 50l väska. Tro på fasen att tjejen hoppade på bussen med sin handväska och killen fick släpa hennes väska. Om dom överlevde kajakturen vet jag inte men guiden som tog emot dom såg minst sagt bekymrad ut när han såg hennes resväska. 

När vi kom till vattentaxin fick vi reda på att vi skulle åka den längsta sträckan som tog ca 2h med båt. Längs vägen fick vi spana på sälar, fiskar och se massor av olika klipp- och stenformationer. Bland annat en sten som var rund och mycket stor. Den var delad mitt i tu och tydligen en mycket omtalad plats. Det roliga med båtresan var att vi klev ombord båten på land. Båten stod på en trailer som i sin tur var kopplad till en traktor. Så vi åkte traktor/båt genom en by tills vi kom ner till havet och blev sjösatta. Två tjejer blev upplockade på en annan strand och såg ut som dom kommit direkt från en nattklubb. Finklädda, utan regnjacka, vatten eller mat. När dom skulle kliva av en stund senare så frågade dom vart resten skulle, det var ju en guidad tur de bokat trodde dom. Ganska snopna blev dom lämnade på den stranden, hade 3-4h promenad och ingenstans att få mat. Kan tänka mig deras hurmör när taxin skulle plocka upp dom igen:)

Första dagen var lååång. Typ 26km. Jag tyckte inte den var speciellt jobbig och hade kunnat gjort vandringen betydligt snabbare än 9h som det tog för oss. Det var en del uppförsbackar och så fort det blev någon grads lutning tog det stopp för Andi. Så jag har aldrig haft så många pauser och haft så mycket tid att njuta av miljön tidigare. Vi fick se en fantastisk solnedgång och precis innan det blev mörkt kom vi fram till campingen och hann få upp vårt tält. Jag trollade fram min plastflaska med vin och Andi höll på att börja gråta av lycka. Vi hade en fin kväll med stjärnklar himmel. 

Dagen därpå var inte lika lång. Problemet denna dag var att vi skulle gå genom ett lowtide område och det var gyttja, sand, vatten, vassa snackskal och minikrabbor som ville nypas. Alla tår överlevde och efter 22 km genom djungel, skog och några få golden beaches var vi framme i Torrent Bay vilket var våran camping för natten. Dasset där luktade så nära död man kan komma. Göra nummer 2 kunde bli min död vilket jag nästan fick känna på. Fick slänga upp dörren halvvägs genom sysslan och trillade sedan ut så fort jag var klar. Att det var ett stort tillhål åt mygg gjorde inte direkt saken bättre. 

I Torrent Bay fick vi tillbringa lite mer tid med Adam som också gick leden. Men han gjorde det lite mer hardcore. Han hade en 35L ryggsäck och den resterande utrustningen var köpt på något motsvarande till ÖoB. Han hade en sovsäck som var mer än dubbelt så stor som en vanlig sovsäck. Hans tält var ett tremanna tält som han fick ha över axeln och sen gick han och bar på matkassar längs vägen. Och att ta med sig en liter mandelmjölk och 5 små glasflaskor med champange tyckte han verkade vettigt. Han gick dagtid i tshirt, shorts och en hoodie. När han kom fram tog han av sig hoodien eftersom han fått upp kroppstemperaturen och behövde inte den resten av dagen. Riktigt härlig snubbe!

Igår vid 13 var vi klara med våran vandring och idag har jag tvättat mina extremt illaluktande strumpor. Ska bo två nätter till i Nelson, sen hoppas jag att min framtid börjar klarna fram till den 4 november. Återkommer med bilder och planer!

Kramkalas

Helgens mission- abel tasman

Imorgon vid 07.00 sa kommer en bil att hamta upp mig och Andrea. Vi kommer fa skjuts till en hamn ca 1 h harifran. Sen ska vi aka bat langs kusten och darefter ska vi vandra i tre dagar och campa i 2 natter. Ar sjukt taggad och ser fram mot att hanga ute i naturen lite langre igen. Solskyddsfaktorn och insektsmedel ar nerpackat!

Kramkalas

Bildbomd part 2.

Som lovat kommer bildbomb nummer 2. Ber ater igen om ursakt for kvaliten och om inlagget blir lite val massivt. Men lika bra att jag visar allt som ar vart att visa!

Har ar en av mina forsta promenader i Rotorua, aven kallas the rotten egg. Det luktade aggmok nagot javulskt. Men ganska cool natur eftersom det fanns flera varma kallor, vissa kokade till och med. Men ja, som ni ser sa var inte riktigt vadret pa min sida. Maktigt ovader som drog in over sjon. Lagg marke till alla fiskmasar....

Nagot coolt hus i Rotorua. Antligen ett stalle med lite historia. Har for mig att det var ett museum med en stor tradgard.

I Redwood forest sprang vi pa det klaraste av det klarste i vattenvag. Haftigt stalle som inte nagon bild kan gora rattvis.

Stora trad i Redwood forest. Gick pa en 20km hike och avslutade dagen med att testa KitKats nya smak med tre olika samker i en Kitkat. Karamell, fugde och kakdeg har jag for mig att det var. Lite besviken men vem sager nej till choklad?

Fanns massor av svarta svanar i Rotorua och man skulle inte mata dom. Da blev man svanmat.

Tjoho! Den fetaste dagen an sa lange. Klockan var 06.40 tror jag nar vi begav oss mot mordor (dar av min pigga look.) Snubben ar min vandringspolare Tom.

 Mt Doom. Sa himla maktig morgon nar solen borjade lysa upp alla berg i narheten.

Varan avstickare till Mt Tongariro. Ligger pa 1978moh. Inte konstigt att jag hade ont i rumpan efter att ha gatt ca 1000 fallhojdsmeter uppat.

 Mt doom i solnedgang med ett glas vin. Strax darefter sprack himlen upp i ett stjarnhav och jag njot av varje minut pa min sten.

Dagen darpa var valdigt vindpinat omrade som jag forstar att vi blev avradda att ga om det blaser storm. Som tur var slapp vi vinden och det var en fin vandring och jag forvantade mig att det skulle komma en flock hastar eftersom vi var i Rohan area. (Koppling till Sagan om ringen)

 En cool julgran i Rotorua. Nagot sant borde man kanske ha. Sa slipper man alla barr.

Genom den har passagen passerat 200 000L/min. Pa en min skulle en olympisk bassang vara full.

 Ett gratis museum i We;llington. Fanns lite om det mesta och det var en intressant utstallning om forsta varldskriget och om NZ roll i det hela. Figuren pa bilden ar typ 3-4ggr sa stor som en vanlig manniska och extremt valgjord. Hade svettparlor, smutsig, slitna klader osv. Bra satt att tillbringa 3-4h eftersom det regande och blaste utomhus. Precis nar jag tankte ga tillbaka till hostelet sprack himlen upp och jag begav mig pa upptacksfard istallet. Hittade annu ett utkiksstalle nagra kilometer bort och utsikten var mycket fin. Wellington har manga kullar och ar utbrett over ett stort omrade. Aven fast det ar NZ huvudstad kandes det lite som en smastad sa jag trivdes ganska bra.

Jag trivdes bra tills jag hittade denna orm pa min vandring dag 2. Obs, det ar en mask och inte en orm som man skulle kunna tro...

Efter en 3,5h resa med farja fran ett kallt och gratt Wellington hamnade jag i himelriket. Picton, du behandlade mig val!

Vagen fran Picton till Nelson var full av vingardar. Fanns helt sjukt mycket vingardar. Men NZ sags ju vara bra pa vin. Och appropa vin sa var jag och handlade igar. Och pa affaren fanns det en monter med 10-15 olika vinflaskor som var kopplade till kranar. Det fanns aven vinglas dar sa tanken ar att man skulle kunna provsmaka vinet innan man kopte det. Smart men lite farligt hehe.

Igar sken solen an en gang pa mig och efter att ha kletat in mig med solskyddsfaktor 50 bestag jag landest mittpunkt. Sedan gick jag langs nagon kohage/ farhage bland manger av koskit. Gjorde tva observationer igar och det ena var att 50 i solskyddsfaktor ar bra om ozonlagret ar tunt och man inte vill branna sig. Baksidan med solskyddsfaktorn ar att; 

1, det at mycket svart att kleta ut och oavsett hur bra du kletar ut det kommer du bli vit. Sa mina redan ganska vita ben blev nagor vitare. Kul!

2, tanken ar att solen inte ska branna din kropp, det betyder ocksa att ingen svett kommer igenom. Det var ungefar som att ga runt i en svart sopsack i 25 gradig varme. #lokigt

3. eftersom det at kletigt fastnar allting pa din kropp. Mina ben var tackta av dam och grus. 

Men jag brande mig iaf inte aven fast jag var i solen i 4 h. 

Det andra jag tankte pa var att kor bajsar mycket, Och inte ar det nagon fast liten skit som ligger i graset utan vissa tacker en halv kvadratmeter. Rannskitan ar tagen till en ny niva. Och vissa kor verkar kunna ga och skita samtigt. Markliga djur.

Antligen! En bildbomb part 1

Tjoho, nu har jag fatt tag pa en dator och kan antligen lagga upp lite bilder. Vi tar det hela fran borjan. Ber om ursakt for mina ickeexisterande a (med ring), a (med 2 prickar) och o (med 2 prickar). Utlandskt tangentbord...

Har har vi Auckland fran vattnet. Gor sig betydligt mycket vackrare till sjoss an pa land. Tack a lov behover jag bara flyga hem darifran.

Har har vi min trevliga vistelse pa Magic Island. Tanken var da att jag skulle bo har under tva natter. Tack som fan for att jag slapp och att jag nu mera laser alla recentioner lite extra noga. Lardom nummer 1 pa min resa. Tyvarr sviker mobilkameran mig men man kan anda skymta den soda diskborsten hanga dar borta. Den ar mycket svart av ackelpackel.

I Paihia hittade jag en stand som var helt vit pa langt hall. Det var massor av uppspolade snackskal. Fint.

 En hike i Paihia. Gick langs vattnet/strandkanten/genom skogen i ca 1,5h. Utan solskyddsfaktor. Utan kangor.

Min lilla hike var magiskt vacker och jag gick over en camping med denna utsikten. Skulle jag garna bott en natt.

Vagen mot Cape Reinga tillsammans med mina tva finska tjejer. Majia och Elli. Majia hade ocksa lockigt har och vi hade kunnat vara syskon. Ganska kul.

Pa Nya Zeelands nordligaste punkt och mycket valbesokt turistmal. Ballt och vart 150kr for 6 h i bil med finnarna. Manga intresant disskutioner om olika serier, filmer och bocker. Mycket bra dag!!

Har en app som tipsar om gratisaktiviteter i omradet. Att ga upp till en wievpoint och ata lunch med denna utsikt var vart. Tack Joel for tipset om den appen. Den har raddat mitt liv har.

Roligt hostel ;)

Alla vagar ar typ upp for en kulle och sen ner. Och en herrejosses massa kurvor pa det. Och garna 100km/h ska det ga. Finns en del roliga skyltar lang vagen.

 Kan nog vara den godaste och dyraste middagen jag kommer ata har. Men ack sa god den var. Mobilbilden fangar inte riktigt laxen och potatisens harliga konsistens och smak. Om tva veckor ska jag mota upp Anna (som jag at middag med) och borja varan roadtripp.

 Informationscentrumet i Matamata. Aven kand som Hobiton.

 Berget/vulkanen jag skulle bestiga i Tauranga. 25km tror jag det blev fran hostel och tillbaka. En svettig dag.

Utsikten var magisk och jag hade annu ett bra lunchmoment. Det ar ungefar det mitt resande gar ut pa tror jag. Att hitta sa feta lunchstallen som mojligt. 

Nu fortsatter min jakt pa lunchstallen och jag aterkommer med fler bilder nar jag inte har nagot att gora imorgon.