Äventyr i Auckland

Min första dag i Auckland var lite av ett äventyr. Som några vet så skulle jag couchsurfa hos en gubbe på Waiheke island. En ö ca 30-40 min från Auckland som man nådde med färja.  Problemet här var att han inte svarat på mitt meddelande jag skickade till honom i torsdag där jag hörde om det fortfarande passade att jag kom dit. Hörde av mig igen på flygplatsen. Och efter 30 min var mitt wifi slut. Inget svar. 

Jag börjar ta mig från flygplatsen till hamnen för att äntligen hitta öppet wifi igen. Hade fått ett mail men det gick inte att öppna. Efter mycket uppdaterande kom det äntligen igång och det gick utmärkt att jag bodde hos honom. Och jag fick hans nummer så vi kunde nå varandra enklare.

Efter en fin och blåsig tur var jag framme på en häftig ö som var kuperad och så grön att det nästan gjorde ont i ögonen. Gubben var trevlig och vi tog bussen till hans boende som låg inne i en gryta mitt i djungeln. Eller det var 30 m från vägen men kändes som en djungel för det var en lerig stig med massor av träd och buskar. 

När vi började skymta husen kunde jag ana oråd. "If you look to your left you can see the drop loo." Ett plåtskjut som skulle kunna höra hemma i ett mycket ociviliserat land. Och sen kom huset. Det skulle kunna vara ett sånt hus man ser på tv från fattigaste delarna i usa för dom som lever på bidrag. 

Han visade mig runt och jag insåg ganska kvickt att här kommer jag inte kunna bo. Det fanns inget rinnande vatten så allt vatten som fanns var regnvatten. Och det skulle man snåla med. Och återanvända. Som tur (eller inte) fick jag reda på diskrutinerna efter vi ätit lunch (toast med avocado, sardiner och olja)

Diskrutinerna gick ut på att

1- äta upp allt på tallriken, jag misslyckades lite med sardinerna och var mycket olja kvar på tallriken. Han åt upp mina rester. 

2- slicka av tallriken och besticken. Han slickade min tallrik och bestick också. 

3- skopa upp 1-1,5 dl vatten på tallriken och tvätta av besticken med fingrarna. Sen ta en diskborste årsmodell 98, svart pga av smuts och mögel. 

4- skrubba runt på tallriken sen ställa på tork. 

När jag gjorde det med min tallrik upptäckte jag att det rörde ganska ordentligt på sig i mitt vatten och skymtade ett gäng maskar/ larver. Det var inte det enda stället djur levde. Det kröps på golvet och på väggar. Säkerligen på dasset också eftersom det nog aldrig rengjorts. 

Efter 3 h på ön satt jag på färjan tillbaka med en lame ursäkt om att möta upp någon. Det var en trevlig gubbe med väldigt många bra reviews, hade kanske varit bra om någon sa att det var lite smutsigt och att han fjärtade typ var 10onde minut. Inte så konstigt med hans hygien. 

Väl i Auckland kände jag mig okej igen. Nu skulle jag bara hitta hostel och det fanns ju gott om dom. Det var bara det att turistsäsongen börjar tydligen första september så ALLA var uppbokade. Vi hostel nummer 9 fick jag äntligen reda på den lilla detaljen om att det var turistsäsong och ägaren var vänlig nog att hjälpa mig leta. Hittade ett hostel för 200kr i ett tjejdorm. Skönt. 

Det hostelet var lite av ett skämt. Så fuktansvärt äckligt. Fanns tydligen bedbugs och div andra djur. Ingenting jag märkte av (än så länge). Efter Portugal är jag nog lite bortskämd med en viss standard. 

Idag lämnade jag Auckland. Har fixat busskort och boende i tre dagar i Paihia. Tror det blir bra mycket bättre än Auckland. Ser ut att vara dåligt väder men jag har ju bra regnkläder så en del promenerande lär det bli. Avvaktar med campandet tills marken torkat upp. 

Försöker lösa hur man lägger upp bilder. Hoppas också att inläggen ser ok ut eftersom jag inte kan se dom.

Kramkalas

Flyga runt jorden

Efter en helt okej flygning från Amsterdam till Kina där jag lyckades sova en del kom vi fram till 26 grader och en fuktighet som skulle passat i en bastu. Under 7 timmar fick jag ströva runt och leta mat och vatten på den varmaste och hårdaste flygplatsen jag varit på. Man ska inte döma ett land efter flygplats men jag tror inte Kina har så mycket mer att erbjuda. Dålig mat och inget vegetariskt. Ständigt dis. Som tur var hittade jag på en pratglad gosse från Sandviken så vi lyckades fördriva tiden ihop. 

Trots en viss ångest över ännu 11,5h i en plåtburk kändes det ganska bra att flyga till Auckland. Det känslan var dock inte långvarig. Spanade efter min plats och skymtade två indier som fällt sina stolar till max och såg ut att götta sig i utrymmet dom upptäckt. (Tänk två indier på varsin lyxig solsäng, och det lyckliga leendet av att det här gjorde dom bra.) Bakom deras göttande satt en något bitter kines. Och bredvid henne var min stol. Kunde inte fälla stolen för det var en satans toalett bakom. Behöver jag ens nämna att dom framför hostade slem å gjorde kräkljud. Ni kan ana att det skulle blivit en lång resa men jag lyckades sova som en stock. 

Om hur långt ett land kan vara

Nu har jag varit på resande fot i nästan 16h och jag har inte ens tagit mig till arlanda ännu. Det är ett långt land med värdelösa tåg och flygförbindelser. Det är en jäkla tur att man har en sån snäll farmor som har en skön säng och mycket frukost. Har nog tagit rekord på blixvisit hos henne. 6h varav 5h sömn. Fast man kan nog inte kalla att jag sov inatt. Mycket vridande å vändande.

Nu sitter jag iaf på bussen till arlanda. Har en välpackad väska med allt jag borde  tänkas behöva för att leva och bo ganska bra under 2 månader. Ska bli spännande att se vad som är den mest onödiga prylen/ den användbaraste. Jag tror att den användbaraste kommer vara spork, kök eller päronens minimaliska ryggsäck för dagsturer och stadsvandringar. Fast mina vandringstavar ligger nog också bra till. Och mina fabulösa  sandaler. Minst användbara är förhoppningsvis visselpipan (hoppas på att den slipper användas). Återkommer om det stämmer. 

Idag är faktiskt första gången jag kommer sätta min fot utanför Europa. Jag har aldrig känt på jetlagen tidigare och det är väl en av två saker jag ser minst fram mot. Att flyga i 36 h är ungefär lika kasst. Så ikväll vid 22-23 borde jag vara i Kina. Imorgonbitti svensktid åker jag vidare mot NZ och landar på måndagkväll. Tisdag morgon vid 07.00 på NZ. 

Trots den tidiga morgen känner jag mig lite bättre till mods än igår när jag sa hejdå till päron och min bättre hälft. Många tårar. Kom på igår hur en käresta fungerar, hen är som ett par stavar för en skidåkare. Har man ett par stavar så blir allting lite stabilare. Det går att åka skidor utan stavar men det blir ofta trevande, ostabilt och utan rytm. Men det är ändå nyttigt att stå på egna ben. Både mormor å farmor har sagt att ett förhållande behöver att man har distans ibland. Dom lär veta vid deras ålder. 

Nu är jag snart på arlanda. Hörs nästa gång jag får tillgång till wifi. 

Puss å kram

Mest pepp till mig själv

Efter en mysig dag i Åre och framförallt i Tegeforsen med Claris så var det dags för ännu ett hejdå. Wähä, varje hejdå gör att det blir jobbigare och mer verkligt att jag inte kommer vara i Sverige om 4 dagar (???!). Jaja, 2 månader och några dagar är inte hela världen men efter 1,5 månad i Portugal hade jag en hemlängtan som inte var sund för mig eller min omgivning. Jag är väl bara lite nervös och sån skit som hör till när man inte vet vad som väntar. I'm a strong independent women på repeat i huvudet. Det här grejar jag!

Packade väskan typ 8 gånger och jag har lyckats minska den i volym OCH fått ner kängor. Mitt problem är dock att det en ganska fullproppad rygga och jag vet inte hur jag ska få plats med mat. Det var inte min plan, tanken var att det skulle finnas några liter till godo... Jag har dock gjort en intressant observation, på ett par ullstrumpor modell medeltjock så går det 5 par trosor i volym. Det är sjukt. Och på ett par ullstrumpor modell tjockare så tar de lika mycket plats som en tshirt. Jag tror att det är ullstrumporna som ställer till problemen för mig och min packning. Dom är fetare än dom ser ut.

Nu ska jag gå ut på en promenad i dimman och njuta av hur vackert Jämtland är på hösten.

Klem

Hur man bantar en packning

Jag har testat ompackning nr 2 idag. Det gick ungefär lika dåligt som packning nr 1. Det börjar brinna i knutarna nu för att få en tillräckligt liten packning som kommer innehålla kläder för 2 månader med diverse temperaturer och mitt hem. Hur är det ens möjligt att jag ska få plats med fler prylar och en gaspatron OCH mat. OCH kängor/nikeskor. Får gnugga geniknölen ordentligt. Frågor som snurrar i mitt huvud angående packning är; Behöver jag verkligen ett par jeans? -Jag får ont i magen - känner mig lås - tar plats och vikt + jag ser ut som en normal människa:) + känner mig inte som en friluftstönt + får visa mina skidåkarlår Edit. Claras svar är JA! Så det blir jeans.

Är gps nödvändigt? - pappa visade mig appen maps.me. Den är mer utförlig än min gps som kostade 1500kr och ändå behöver extra karta för NZ på 1450kr. Hmm, lockar mer med 3000kr i fickan.

Hur få strumpor och trosor behövs? 2 vanliga, 3-4 ullstrumpor för vandring och kanske 5-6 trosor. Är jag riktigt äcklig lär jag kunna överleva 12-15 dagar på det.

Nu ska jag baka äppelpaj och förbereda halloumibiffar. Måste äta upp mig och njuta av att ha ett kök.

Kramkalas Majs

Resfeber 1.0

I natt vid 03:26 så kom resfebern med en hejdundrande kraft. Vaknade kallsvettig och illamående. Kallsvettigheten kan bero på min bättre hälft som tagit allt täcke och lämnat ett litet hörn till mig. Jag hade vaknat och kommit på att idag är det söndag, den söndagen jag bokat biljetter för. Dvs att om ganska exakt 6 timmar skulle mitt plan från Arlanda lyfta. Och här ligger jag, 60 mil från Arlanda och inte en enda pryl i väskan (som står i Huså). Fick fort leta fram biljetterna på mailen och där stod det 25 september. Om en vecka alltså. Puh. Med andra ord kommer jag ha ännu en vecka med kallsvettiga drömmar.

Efter månader och veckor med planering och mängder av nödvändiga och kanske inte fullt så nödvändiga prylar ansåg jag mig klar med mitt shoppaholic beteende igår. Nu ska jag bara packa, packa ur, rensa bort osv tills det mest nödvändiga är kvar. Två svåra nötter att kläcka är hur många trosor behöver man för 10 veckor och hur många vandringssrumpor kan man leva på som minimum.

Nu ska jag väcka L och idag ska vi polera den röda fanan.

Kramkalas
Majset