Sedan sist har vi haft det mycket bra. Eller fredagen bjöd på ösregn heeela dagen. Ösregn och att försöka torka torsdagenstvätt i vanen var inte en bra kombo. Immiga rutor, kallt och rått. Livet var inte på topp. Och att vi sa i onsdags att vi skulle skippa långkörningar fick vi äta upp. Tog oss runt 6-7h att ta oss Hokitaki till Wanaka. Hade en intervju med svearike och var tvungen att ha wifi vilket gjorde att det blev svårt att hitta boende. Vi hittade en campground och eftersom vi kom dit kvart i nio på kvällen fick vi en budget cabin för 80dollar istället för 90. Ett väldigt bra pris eftersom det inkluderade bra wifi, varm choklad, jacuzzi och det bästa av allt, en vanlig handduk. Sov himla gott!
Området vi hängt i under helgen är så jag tänkt mig NZ, vackra berg med lite snö på toppen och sjöar. Så mycket finare än någonting jag sett tidigare! Efter promenerande i Wanaka styrde vi kossan mot Arrowtown. Det är en by i 50-talsanda, turistigt men mysig. Vi köpte paj på en av Nya Zeelands mest kända bagerier. Var lite av en besvikelse. Smördegspaj är inte min grej.
Därefter rullade vi mot Queenstown och att hitta boende där var svårt. Det slutade med att vi hamnade på en campsite ca 15min med bil från Queenstown. Nära vattnet och omgivet av berg. Problemet här var att det är tidig vår, det vart kallt så fort solen gick ner. Men pypasen vilken stjärnhimmel! Har tittat mer på stjärnor här än jag brukar göra hemma. Ställde klockan på sex för att kolla för att se soluppgången. Jag och Andi satt i våra sovsäckar och såg hur bergen blev rosa och sedan guldiga. Vacker morgon!
Vi strosade runt i Queenstown och åkte sedan tillbaka mot Wanaka och vår campground med budget cabin. Vi alla var genomfrusen och låg i jacuzzin i en timme.
Uppdatering om min fot. Mest troligt är det inflammerade muskler i min fot som spökar. Jag får inte vandra mer eller gå runt och utforska som tidigare. Med andra ord kan jag ju åka hem nu eftersom jag inte kommer se ett skit förutom bilen, tält och hostels. Jag ska också äta några starka inflammationsdämpande tabletter, gå till en sjukgymnast och kyla min fot. Om det inte blir bättre om 3-4 veckor ska jag besöka läkare igen. Har jag en jävla otur är det en stressfraktur som även den mest vältränade soldaten och vandraren kan få. Vet inte om det får mig att må bättre eller sämre. Antar att tiden får visa vad som händer. Men nu känner jag att jag lika gärna kan åka hem och rulla tummarna än att se alla toppar och utkiksställen som väntar på mig.
Kramkalas från Majs som inte är den mest positiva just nu





















































