onsdag 23 november 2016

Dag 1 i verkligheten

Jag är hemma och får använda en dator på första gången på väldigt länge. Känns lite ovant att skriva på ett tangentbord. Men min tumme tackar mig. Har nog börjat på att överanstränga den efter att ha skrivit så mycket på telefonen. Nu kommer min tumme kunna vila iaf och endast skrolla instagram.

Det känns helt fantastiskt att få vara hemma. Jag njuter av varje liten grej. Och att jag fick ett wow-moment när jag klev ur flygplanet igår visar väl ändå vart mitt hjärta hör hemma. Mina wow-moment börjar bli en grej för mig. När jag ser någonting vackert, antingen själv eller tillsammans med någon så säger jag alltid wow. Oftast tyst. Men det blir alltid lättare för mig att komma ihåg det ögonblicket. Jag minns flera wow-moment från Nya Zeeland. Första dagarna var det wow flera gånger om dagen. Senaste tiden behövde jag ha snöklädda berg och sjöar för att säga wow. Fast jag sa även wow då vi lämnade tillbaka våran bil. Fruktansvärt skönt att bli av med den.

Just nu är jag hemma i Östersund. Stannade kvar här igår för på arlanda slog min jetlag till och jag måtte dåligt. Sov hela flyget hem och min kära mamma hämtade mig på flygplatsen. Det börjar bli några gånger hon har fått hämta mig där nu. #globetrotter Jag tog den skönaste duschen på evigheter, kunde äntligen kamma mitt hår för första gången på 8-9 veckor. Upptäckte att jag har långt och lent hår. Kanske blir att jag måste ta en dropin klippning idag för det börjar bli lite väl långt. Mamma lagade lax till middag och min syrra kom förbi och hängde. Var en fin kväll med bara tjejerna i familjen, det är inte ofta bara vi tre hänger ihop.

Somnade mätt och belåten vid 9 och vaknade pigg vid halv sju. Funderade en stund vart jag och Andi var och tältade eftersom jag var säker på att jag var på Nya Zeeland tillsammans med mitt roadtrippgäng nr 1. Konstigt.

Ätit en mysfrukost med yoghurt, knäckebröd med ostSKIVOR och tända ljus. Lyx. Ska cykla in till stan och 1, hitta en jultröja, 2 köpa en ny tandborste, 3, handla mat till en indisk sötpotatisgryta. Ikväll kommer min grabb och hämtar mig och jag ska åka hem till fjällen.

Wow-moment. Högsta berget, mt Cook och lake Pukaki med turkost vatten. 

tisdag 22 november 2016

Att ta sig över halva jorden under 1,5 dygn

Singapore 18.30. Jag är inne på min 14 restimme. Har varit vaken alldeles för länge och är fortfarande länge kvar tills jag ska få gå ombord på planet som ska ta mig till Europa! 

Imorse var jag med om antiklimax. I 16 dagar hade jag sett fram mot min dusch på Jucy, hostelet vi bodde på både innan och efter vår campervan. Det hostelet var fräscht. Hade många duschar, toaletter och var mycket välstädat. Ett bra och stort kök man kunde gå loss i om man ville. Sängarna var inte de mest komfortabla men att få sova i fina, nytvättade lakan med egen laddstation, wifi och rullgardin så man kunde stänga in sig och mysa i sin pod. Igår öppnade vi kylskåpet och det var fullt av mat som stått där lite för länge. Internet funkade dåligt och det värsta av allt var nog min dusch. Som jag längtat efter den! Problemet idag var att 1, det blev inte varmare än ljummet och trycket var ungefär som en gammal gubbe som kissade på mig. Jag stod och svor över duschen men vägrade ge upp över att det inte skulle bli varmare än det var. Envist stod jag kvar och försökte njuta men till sist insåg jag att det är nog såhär jag kommer minnas Christchurch. Byggarbetsplatser och dåliga duschar. 

Första flygningen på 11h gick bra. Hann kolla 5 filmer och äta mat två gånger. Är inte så taggad på ännu längre flygning om 4 timmar...
-----
Istanbul 07.30. Nu är jag inne på min typ 30onde timme. Man tappar tidsuppfattningen av att resa så förbannat långt. Jag har haft natt i över 15 timmar. Och jag har nog sovit 3-4h av dom. Slocknade direkt när jag satte mig på planer i Singapore. Minns att jag halvsov genom starten och jag tänkte att det här tog tid och var skakigt. Nu kommer jag nog att dö. Vet inte om det var tur eller inte att vi inte kraschade, isf hade jag sluppit de senaste 12 timmarna i flygplan. Var helt okej förutom att benutrymmet var lika dåligt som ett charterplan. Stela och onda ben. Men jag fick god middag igår som faktiskt smakade någonting. Många pluspoäng. Men att flyga över halva jorden är inte trevligt. Framförallt inte att sitta bredvid en förkyld tjej i 12h. Vinkar hejhej till kommande förkylning. 

Om en timme ska jag gå ombord på planet. Hoppas på att få mat på planet eftersom frukosten jag åt för 4h sedan inte var mer än en macka och ca 1 dl yoghurt BLANDAT med flingor. Dvs ingen mat alls. Imorgon blir det svensk frukost!
-----
Nu är jag på arlanda och har precis ätit min greenburgare. Vem hade kunnat tro att jag skulle sakna den? Max utbud på vegetariskt slår det mesta med hästlängder. Hörs i JÄMTLAND!! <3

söndag 20 november 2016

Roadtripp nr 2 är slut och även jag

Nu är det inte länge kvar tills trion ska splittras. Det är blandade känslor att det är en natt kvar i vår bil the hulk. The hulk har tagit oss från A till B med en hel del protester de senaste dagarna. Någonting står inte helt rätt till men har man musiken tillräckligt högt märks det knappt. Nejdå, problemet är att bilen är klen i uppförsbackar och hittar inte rätt växlar. Men annars går den som en klocka. 

Vi har haft en lång vecka med mycket intryck och vyer. I måndags sken solen och vi checkade ut från våran favoritcamping i Wanaka. Satt på stranden och njöt av solen innan jag skulle till sjukgymnasten med min fot. Stretch, vila och tåhävningar borde göra min fot bättre + en tejpning som ska förminska påfrestning på något litet ben och även avlasta musklerna. Tiden får visa hur det går för foten men hon trodde inte att det skulle vara några problem med att åka skidor. Håller alla tummar och tår för det ska gå bra. 

För att inte helt deppa ihop gick vi på bio efter sjukgymnasten. Såg en komedi och njöt av att äta en nybakt kaka. Bestämde oss för att stanna ännu en natt i Wanaka för vi inte ville köra bil i spöregn. Speciellt inte över ett pass som är läskigt även utan regn. Vattenplaning och serpentinvägar är ingen bra kombo. 

Vaknade på tisdagsmorgon av REGN. Blää. Vi packade ändå ihop oss och begav oss mot Arrowtown. En mysig gammal guldrush by som är turistigt men charmig. Strosade runt där och fick smaka hemgjord fudge i en godisaffär. Gott och sött. 
Sedan körde jag vidare mot Queenstown. Det stället är som Åre på sterioder som min vän utryckt sig. Det stämmer. Helt omöjligt att hitta parkering. Är impad att jag inte flippade ur av trafiken eller stressen av att hitta en parkering. Utan att köra över någon hittade jag parkering. Vi åt en 7kr glass med våffla å en stooor kula glass sen gick vi till Fergburger. Ett burgarställe som är hypat som tusan. Ständig kö och folk i rörelse. Kan liknas med donken eller max kl 02.00-03.00 en fredags eller lördagskväll. Åt en falafelburgare med bra tyngd i. Massor av grönsaker, aioli, citronyoghurt, chilisås och AVOCADO. Den var god men inte det godaste jag ätit. 

Efter en burgare i magen begav vi oss mot Te Anau. Troligtvis den största staden i Fjordland. Fjordland är vackert. Vägen dit var också vacker då man åkte längs en sjö som var omgiven av berg. Tyvärr var det regn och vi klev inte ur bilen för att ta kort men har sparat många vyer i min mapp "fina vyer på Nya Zeeland" i min hjärna. Börjar bli ganska full numera. 

Vi sov en natt i Te Anau innan vi begav oss mot Milford Sound. Det sägs vara den finaste nationalparken. Vi kom till Milford vid 12, fikade på ett kafé med känslan av en taskig värmestuga. Vi lyckades fördriva tiden fram tills vår båttur vid tre trots att det inte finns mer än ett kafé och en bensinpump i Milford. 

Som det låter åkte vi båt i en fjord. På varje sida stod det berg som var täckte av regnskog. Fjorden var ganska smal och vi fick reda på att den var ungefär 300m djup. Tillräckligt djup för att valar kan simma in och att flygplansvrak aldrig kan bärgas. Eftersom det regnat de senaste dagarna var det små naturliga vattenfall som forsade ut för klippväggarna vilket gjorde turen lite vackrare. Att vi fick se sälar och fick sällskap av delfiner en stund var fantastiskt. Och att vi nästan hade uppehåll och skymtar av solen i en regnskog var nästan ännu bättre. Tack Milford Sound för att du var så förbaskat vacker och gjorde att jag är ännu mer sugen på att upptäcka vårt grannland där hemma. 

I förrgår var det blåsigt i Te Anau och vi rullade mot Queenstown men eftersom det var 6 grader, regn och blåst stannade vi ej där utan åkte mot Arrowtown som är en favoritpärla. Där blev jag kär. I en tavla. Så kär att jag tyckte att 16500kr var en rimlig summa pengar att betala för ett original fotografi på Paul McCartney med original ram. Jag köpte inte tavlan men jag har en känsla att jag kommer ångra mig under en lång tid framöver...

Efter Arrowtown åkte vi tillbaka till mitt favoritställe- Wanaka. Det börjar bli mitt hem och jag gillar den byn/orten så mycket. En del turister men ändå ser man lokalbefolkningen. Att Wanaka ligger vid en sjö som är omgiven av berg gör inte saken sämre. Och att dom har världens bästa bio är ännu ett plus. Såg film nr 3 på mindre än en vecka:)

Igår åkte vi från Wanaka efter att ha suttit i solen en stund. Jag råkade springa på två Östersundare utanför ett DOC office. Vilket är ett konstigt ställe att träffas på. Är fortfarande lite chockad när jag tänker på det. Vi åkte sen mot Mt Cook som var storslaget. Upptäckte att dom hade ett lyxhotel vid bergets fot och vi övervägde en natt där men fick skippa det pga att vi inte riktigt kände för att spendera den summan pengar. Miljön påminde lite om Gränsen och Keb kryddat med lite alperna. 

Nu har jag nyss vaknat. Solen skiner och Anna sover. Ska snart väcka henne så ska vi bege oss mot Lake Tekapo. Imorgon ska vi lämna tillbaka bilen i Christchurch. 

Kramkalas

Ps! Ursäkta för massivt inlägg. Håll ut, snart kommer jag kunna publicera bilder. 

Ps2! Inlägget skulle publiceras igår men wifi strejkade. Är nu på hostel med en färdigpackad väska och indisk mat i magen. Imorgon flyger jag hemåt. Ca 40 h restid känns rimligt eftersom jag är helt slut av alla intryck senaste tiden. Ska nästa bli skönt att bara sitta ner och stirra en stund

måndag 14 november 2016

Jordbävning

Imorse vaknade jag av en stressad Anna som sa att det varit jordbävning under natten. Det visste jag redan om eftersom jag vaknade av den men var alltför trött för att tänka längre än att det var farligt. Blev mer irriterad över att det aldrig slutade skaka. Slog på min telefon och den exploderade av oroliga nära och kära. 

Efter att ha låtit nyheter och information sjunka in är jag lite mer skakade än i morse. Hade vår roadtripp börjat en vecka senare hade vi sovit i närheten av jordbävningen. Kanske hade vi till å med bott i Kaikoura som blivit skakat och haft tsunamivarning. Hade jordbävningen varit under dagtid hade vi troligtvis befunnits oss på kustväg som nu knappt existerar längre. Är en hel del tankar om tid och vilken tur man kan ha. 

Jordbävning är skumt och jag hoppas att det var den sista jag fick känna på. Nu öser regnet ner och imorgon är det hög tid för oss att lämna Wanaka och fortsätta vår roadtripp. 

Klem

lördag 12 november 2016

Ständigt på resande fot

Nu var det en stund sedan jag berättade om livet i en campervan eller livet i ett rymdskepp. För en vecka sedan hämtade vi upp våran bil the Hqulk. Han är vit och fin och det var kärlek vid första ögonblicket. Det var dock något som inte varade allt förlänge. Första niten vi åkte på var att alla köksprylar och kylskåp är under sängen och ligger krångligt till. Går knappt att öppna kylskåpet vilket är tur för det luktar ruttet och allt vi lägger in i kylskåpet stinker. Bilen drar en hel del bensin och det blir inte bättre av att vägarna är som en bergodalbana. Ecodriving är minst sagt svårt. Motorbromsa går inte med automat och vår bil hittar inte rätt växel i uppförbackar. Den kriga sig upp och skriker i protest. Det finns många minus med våran bil men ett stort plus. Man sover väldigt gott. Lite för gott kanske eftersom jag kan sova 10h på en natt. Men jag antar att det behövs efter alla intryck man får under en dag. 

Dag 1 åkte vi från Christchurch mot Kaikoura. Dagens utmaning var dock att ta sig från hostel till biluthyrningen. Min käre resevän har mycket kläder med sig. En resväska på 30kg, en kabinväska och två fulla ryggsäckar. Vi fick släpa och dra dom till biluthyrningen och svetten rann. Dagens andra utmaning var att ta sig ur Christchurch men det klarade vi galant. Efter 2,5h kom vi till Kaikoura och åt fish and chips på stranden innan vi strosade genom byn. Är ett favoritställe på NZ för min del. 
Vi åkte sedan vidare mot en camping och passerade ett sälbo(?) där vi gick på säljakt. Hittade en mamma med sitt barn och vi fick många kort på dom. Sedan tyckte mamman att vi kom för nära barnet och jagade iväg oss. Panik. 

Dag 2 var en regnig dag och vi åkt till Nelson. Allting var stängt eftersom det var söndag och ingen av oss var speciellt imponerade av stan. Hade en fin solnedgång på stranden iaf. 

Dag 3 strosade vi än en gång genom Nelson. Vädret var lite bättre och affärer var öppna. Hittade ett galleri med flera tavlor jag ville ha. Behöver jobba i några år för att ha råd med en. Åkte vidare mot Motueka och jag körde bil för första gången. LÄSKIGT. Bilfärden gick bättre än väntat och jag är inte så dålig på att köra som jag trott. 

Dag 4 var D day. Anna hade bestämt sig för att hoppa fallskärm. Jag hade inte samma dödslängtan som henne och åkte iväg på en egen roadtripp för att kolla in en grannby medans hon hoppade. Jag är impad av Anna och fick se både film och bilder. Man ser inte klok ut när man flyger och att försöka le i frittfall är omöjligt. Anna såg ut som en gapande fisk:)

Dag 5 var ännu en gång regnig. Vi åkte mot Nelson lakes och det var mycket vackert. Googla på det. Fick en chock när jag kliver ur bilen. Miljarder av sandflies. Ännu en chock när jag kommer ut på bryggan och det är fullt av ålar i vattnet. Vi stirrade på dom och dom gled upp till ytan och stirrade tillbaka. Skulle aldrig i mitt liv bada där. Vattendjur å fiskar är inga favoriter. Vi åkte sen vidare mot Punakaki och Panncake rocks. Dimman rullade in och jag hade svårt att se vägen och köra. Vi tog oss iaf 1,5h från Punakaki till Hokitika där vi sov en natt. Var så fuktigt och dimmigt och jag gjorde en fasansfull upptäckt. Jag hade endast ett par trosor kvar. Och väderprognosen såg allt annat än solig ut den närmsta tiden. Paniken över att få slut på rena kläder är inte kul. Speciellt när man inte kan torka kläder som man vill. 

Dag 6 var ännu en lång dag i bilen och vi började dagen med Arthurs pass, en väg som går rakt genom landet. Från väst till öst. Från pest till kolera. Vägen var vacker!! Var tvungen att stanna många gånger och bara försöka fånga så många vyer som möjligt till hjärnbanken. Vi fortsatte sedan en senice route och sov en natt på en liten camping i en liten by. 

Dag 7 åkte vi mot lake Tekapo. En fin sjö med vacker omgivning. Det regnade dock och var allmänt otrevligt väder. Gick upp till ett astronomikafé för en chailatte. Fin utsikt och vi planerar redan på att återvända innan vi ska lämna tillbaka bilen. Vi rullade sedan mot lake Pukaki som är isblå/turkos pga av smältvatten från glaciären. Den var så blå att det nästan gjorde ont i ögonen. Ska försöka fånga det blåa på resan norrut nästa vecka. 

Vi åkte vidare mot Wanaka som vi befinner oss i just nu. Bor på samma camping som sist och igår fick jag tvätta och kunde lämna in mina kläder till receptionen så skulle dom torka dom över natten åt mig. Bästa campingen!! <3

Nu är det inte länge grått och regn som i morse utan strålande solsken. Vi sitter på stranden och njuter av att få lite D-vitamin. Ikväll ska vi gå på bio och jag är så taggad!!

Ps! Bion var grym. Eller filmen var dålig men bioupplevelsen var så bra som jag trodde. Började med att beställa mat när vi kom dit. I mitten av filmen så pausar man och då är maten som vi beställt klar och redo att hämtas. Vi köpte även nybakt kaka på typ 200g. Dödsmätt igår efter en falafelwrap och en kaka. Sov sov en stock och vaknade 09.30 vilket är nytt rekord för mig här. Ska eventuellt på bio igen ikväll. Anna är på en hike och jag sitter och tar hand om min fot för att påskynda läkningsprocessen. Börjar bli bättre som tur är!

Kramkalas

fredag 4 november 2016

Roadtrip nr 1 är numera ett minne

Jag har börjat se ljuset i kolgruvan jag befunnit mig i sedan jag fick domen för min fot i måndags. Dagarna som följde var inte så uppmuntrande. Många timmar i bilen och taskiga campsites. Stannade någon timme i Dunedin som är en studentstad. Busslast efter busslast såg vi med välklädda damer och herrar. Tydligen var det något hästrace i närheten och det lockade mycket folk. Kände mig något nerklädd när vi gick till tågstationen (som är en av NZ mest fotograferade byggnader). Vi hamnade i en klunga med personer som var mer uppklädda än vi  svenskar är på baler och bröllop.  

I onsdags var det touchdown Christchurch. Staden jag bävat för att möta eftersom det är mer en byggnadsplats än stad. Håller fortfarande på att bygga upp staden efter jordbävningen 2010. Många häftiga husmålningar som täcker hela väggar dock. En hel del byggarbeten och storstadskänsla. Inget som föll mig i smaken med andra ord. 

Jag och Andi åkte med Adam till Kaikoura som ligger ca 2h ovanför Christchurch. Vi två bodde en natt i ett dubbelrum. Jag åt min första portion fish and chips. Det var gott men lite väl flottigt. Beställde en halv skopa pommes och 2 fiskar. Fick 3,5 fiskar med pommes. Matkoman var enorm och vi båda slocknade innan halv tio.

Dag två bytte vi till Albatross backpacker hostel. Är inte det nyaste stället men lätt det bästa och coolaste. Bor i ett Awesome dorm med gardiner på våningssängarna, en hel laddstation med 2 usb och 2 väggutag. Såhär uppladdad har jag inte varit sedan jag kom till NZ. Alla väggar är handmålade med olika motiv och alla gemensamma ytor har tavlor som personal och gäster målat. Bästa av allt var nog att det var Nacho night med ett vegetariskt allternativ. Åt än en gång så mycket att jag höll på att explodera. Inte blev det bättre (sämre?) av att få chokladkaka med glass till efterrätt. Välkomnade matkoman än en gång. 

Idag är en dag med blandade känslor. Min amerikanska vän Andi ska åka vidare och jag ska åka ner till Christchurch och möta upp Anna. I 15 dagar har jag hängt ihop med Andi och 12 av dom nätterna har vi sovit inom 2 meter från varandra. Är tur att hon bor i San Fransisco så vi ses snart igen. Vem hade trott att vår vänskap skulle blomstra när vi första gången träffades på ett vidrigt hostel i Tauranga. Trots 10 år ålderskillnad kommer vi väl överens. Vet inte om det beror på våran gemensamma kärlek för potatis, choklad eller naturen. Vi har haft mycket kul och att vakna bredvid en person som dregglar lika mycket som mig i sömnen är trevligt:) (ingen är dock bättre att sova med än L)

På återseende under roadtripp nr 2! 
Klem