Det här inlägget skulle egentligen publiceras tidigare men jag har svårt att ta tummen ur…
Om ynka tre dagar ska jag lämna min hem än en gång men innan jag gör det tänkte jag att det är dags att ge Nya Zeeland ett ärligt avslut. Jetlagen var förjävlig och efter 10 dagar kunde jag äntligen sova längre än klockan 4-5 på morgonen. Igår var det julafton och jag fick frågan om vad som var bäst/ sämst i min packning. Minns att jag skrev tidigare att jag skulle skriva lite om min packning. Så det här inlägget blir en guide om Nya Zeeland.
Det bästa i min packning var, förutom alla standardsaker,
- att jag hade med flytande tvättmedel, kunde handtvätta när kläderna började ta slut
- en lina, att man faktiskt hade möjlighet att torka kläder lite här och var. Kan också knyta ihop prylar.
- kängor
Mindre nödvändiga prylar i min packning var,
- tält, användes inte en gång men hade nog saknat det om jag inte delat tält med Andi
- regnbyxor, det regnade inte så mycket som det sägs göra på Nya Zeeland. Hade dock saknat dom om jag var där och det regnade mycket.
- min nödvisselpipa
De bästa dagarna var,
- första dagen på Tongoriro northern circiut tillsammans med Tom
- när jag fick göra min kniv (som jag inte kunnat skriva om tidigare eftersom det var en julklapp). Vet inte vad det bästa med den dagen var, att få vara ensam i bilen och lyssna på hög musik eller att få skapa någonting med händerna.
Mina sämsta dagar var,
- när jag reste från Auckland till Hamilton. Hade inga direkta resplaner och var tvungen att lista ut hur jag skulle tillbringa 1 vecka innan jag skulle möta upp Tom. Det var inte kul. Stressigt och mycket påfrestande.
- en dag i Wanaka, när jag försökte följa med på en vandring tillsammans med Anna men eftersom jag hade en trasig fot fick jag vända efter 30 min. Det var då min stora fråga om vad jag skulle göra på Nya Zeeland de sista 10 dagarna efter vår roadtrip kom fram. Slutade med att dagen därpå ändrade jag min flygbiljett hem.
Mina tre favoritorter var,
- WANAKA! Jag vet inte vad det var som gjorde att jag föll så hårt för Wanaka men det var trevligt och jag fick runt 8-10 dagar där. Wanaka ligger vid en sjö och är omgiven av berg. På strandpromenaden fanns det gratis wifi och det finns ingenting bättre än att slösurfa med fin utsikt. Orten var ganska liten men det var en härlig stämning och alla var trevliga. Påminde lite om Åre eftersom det lockar många skidturister. Men man slapp den snobbiga stämningen som ibland finns i Åre.
- Kaikoura. Var en by precis vid havet. Många hus med häftiga väggmålningar och lite hippiekänsla över butikerna. Ganska turistigt men man fick ändå bra kontakt med de lokala. Jag och Andi hittade en kyrkogård en bit ovanför byn. Om jag skulle dö skulle jag gärna ligga där. Utsikt över hav, snötoppar och en fin by.
- Arrowtown. Den här byn växte för varje gång jag besökte den. Var där tre gånger och det var jobbigt att lämna stället. Extremt turistigt men så fort alla busslasterna rullade tillbaka till Queenstown kom guldkornet fram. Mysiga kaféer och restauranger. Ett ställe med mycket personlighet och känsla. Det var där jag hittade tavlan på Paul McCartney, kan vara därför jag gillar det extra mycket.
Tre orter jag skulle kunna hoppat över,
- Auckland. Största staden på nordön och väldigt opersonligt. Mycket folk och de flesta bor flera månader på hostels.
- Greymouth. En arbetarort som är nedgången och deprimerande. Det enda positiva jag förknippar med stället är att vi blev av med Melissa (den jobbiga amerikanen) och att personalen på The warehouse var så trevlig. Egentligen ogillade dom Melissa lika mycket som vi gjorde henne så vi hade en kul kvart ihop när vi diskuterade hennes tokigheter hon haft för sig.
- Tauranga. Det äckligaste hostelet jag bodde på. Dagen jag checkade ut insåg jag att det var spermafläckar på mitt täcke eftersom dom inte tvättar lakan mellan varje gäst. Blev storsanering så fort jag kom till nästa hostel. Urk. Det bästa med det stället var nog att jag träffade Andi för första gången. Vi fann varandra ordentligt och en ålderskillnad på 10år är ingenting.
Min insikt med att resa själv är att det stundtals är extremt jobbigt och ensamt men varje gång jag vågade ta för mig växte jag som person. Jag kommer aldrig kunna prata resminnen med någon annan än mig själv så mycket av min resa kommer sakta men säkert glömmas bort. Nya Zeeland var vackrare än jag någonsin kunde föreställa mig och inga bilder i värden kan göra det landet rättvist. Det är inte en resa jag vill ha ogjord men jag tror inte att jag kommer ge mig iväg på ännu en lång resa själv helt ensam igen. Ibland är det trevligare att dela minnen tillsammans med andra.
