Är det inte det ena så är det det andra.

Äntligen lite bra nyheter för min del, jag är nästan helt frisk. Har haft första skiddagen på 4 veckor då jag varken hostar ur mig mina lungor, måste snyta mig varannan minut och som jag faktiskt kände mig lite pigg. Skidpeppet var inte riktigt på topp men jag njöt av att kunna stå på skidor och känna solen varma strålar. Till Luddes största lycka så var Main parken öppen idag, för första gången sen vi kom hit. Bättre sent än aldrig och han tyckte nästan att väntan var värt det för hoppen var det bästa han hoppat. Stora som satan och det kittlades i magen av att bara titta på.

Vi hade en bra dag tills Ludde hittade en lämplig puckel skära fast i. Har inte sett någon flyga framlänges som stålmannen tidigare. Han landade på axeln och den tog mycket stryk. Vi fick ta en sväng till ski patrol där de gav han en mitella men kunde inte finna något direkt fel. Får se hur axeln känns imorgon om vi besöker sjukan eller om han tar hand om axeln hemma i trygga Svearike istället. Hur som helst är det ett jävligt tråkigt sätt att avsluta våran vistelse på. Vi har haft för många stormar och förkylningar. Förhoppningsvis får vi ändå några bra timmar i San Bruno innan planet går och en smidig hemresa. Jag kommer vara Luddes flickvän, mamma och betjänt de kommande dagarna. 

Nu ska jag äta chips och kolla tv.

Pusshej!

Bildbomb roadtripp nr 2

 Dag ett, påväg mot Kaikoura. Me and the Hulk.

 Stranden i Kaikoura. Ännu en fish and chips dag på stranden. Häftigt med berg vid havet. En vecka senare var hela Kaikoura drabbat av en jordbävning.

 Nelson Lakes. En sjö full med ålar.

 Panncake rocks och duggregn.

Någonstans här började vår bil att strejka. Tror inte att Toyota är gjort för att åka över bergspass. Arturhs pass var fint. 

 En Kea fågel. Den äter allting den kommer åt och är inte folkskygg. Fanns lappar på resturanger i Arthurs pass om att en kea åt upp någons mat kunde man inte få pengarna tillbaka eller ny mat.

 Jag hade som ett mission att se iaf en NZ skidort. Jag misslyckades. Följde skyltar någon km innan jag nådde till en bom som sa att skidorten var stängd.

 Prästen i denna kyrka hade en pappa eller farfar som kom från Sverige. En fin och välbesökt kyrka vid Lake Tekapo. Vi hade otur med vädret och beslöt oss för att åka samma väg hem några dagar senare bara för att få se allting med solsken.

 3 mil från Lake Tekapo finns Lake Pukaki. Den blåa nyansen är intensiv. Eftersom det var gråväder kunde vi inte se Nya Zeelands högsta berg.

Körde över Lindis pass i fredagstrafik. Det var lite av en utmaning.

I Wanaka skulle vi gå 2km in till centrum när vi ser skyltar om tivoli och marknad. Mysig timme med mycket liv och dyrt krimskrams. 

 Det turistigaste stället i Wanaka. Alla vinklar räknas.

Anna ville mer än gärna åka till Milford Sound så jag hade inte mycket val. Tänkte att det lär väl vara vackert men det slog alla mina förväntningar. Ser fram mot att besöka Norges fjordar för tydligen är dom ännu finare än NZ.

 Lake Pukaki och Mt Cook i bakgrunden. Orimligt blått vatten.

 Vägen mot Mt Cook.

 Påväg till Roys Peak i Wanaka. Här insåg jag att min fot inte alls ville gå längre och fick vända. Är ledsen över alla vyer jag inte kunde se de sista 3-4 veckorna pga min dåliga fot.

Oavsett vart man är så finns alltid Åre där för att påminna en om hemma. Lägg märke till ett fel.

Nya Zeeland, tack för att du är vackert, har snälla invånare, mycket att erbjuda och att du fick mig att uppskatta Sverige och allting som finns hemma lite extra. Vi kanske ses igen men då kommer jag inte ensam.

Stormen 3,5. Dö vinden Dö

Jag sitter här och väntar på att jag ska känna av min hostmedicin jag fått utskrivet. Jag har tagit en zipp av Kodien och det ska tydligen lugna ner min hosta. För den som inte vet är Kodein lillebror till heroin och morfin samt beroendeframkallande. Är även narkotikaklassat i Sverige. Kommer med andra ord må som en gud den närmsta tiden. Synd bara att det smakade satan. Senare ikväll ska jag ge mig på en antibiotika kur och med min vanliga tur så kommer jag få diarré. Livet leker som ni hör!

Igår tog jag ett åk i backen innan jag höll på att kräkas av hosta och ansträngning. Ludde sa vänligen men bestämt att det är dags för oss att besöka läkaren. Så i snöstorm fick vi skjuts till Mammoth Medical centre. Problemet var att snöstormen hade ställt till det så att inga läkare hade kunnat ta sig till jobbet och jag fick en tid 3h senare. Vi åkte hem en sväng och kom ner lagomt till kvart över 11. Träffade en läkare som var helt kokobäng och knappt frågade hur jag mådde, lyssnade på lungor eller tog blodprover. Men enligt honom har jag bihåleinflammation (har inte ens ont i bihålorna) och efter en antibiotika kur bör jag vara frisk. Hoppas fan att jag har bihåleinflammation så jag inte åker på diarré helt i onödan. Håller fingrarna för att inom 5 dagar är jag helad och återigen står på mina skidor med en laddhatt på.

När vi skulle gå från sjukan till Vons (mataffären) gick vi vilse och hamnade mitt i snöstormens vindar. Kunde knappt gå rakt och blåste nästan omkull. Det var tur att vi gick vilse så vi hittade en second hand affär. Jag hittade en orange fleece med polokrage. Fulsnygg när det är som bäst. Ludde hittade en Ralph Laurent manchester skjorta. Båda våra fynd gick på 75kr. Vinst.

Nu har ni hört tillräckligt om mig och min sjukdom för det här inlägget, nu till något roligare. Min käresta köpte igår telemarks pjäxor och bindingar. COOLT. Synd bara att han kommer bli bättre än mig snart men kul att ha någon att hetsa och som kommer hetsa mig tillbaka. Med andra ord så gick Luddes hyra av telemarksprylar över förväntan. Han tyckte det var sköna pjäxor och fick en nytändning för skidåkning.

Nu är det dags att avrunda för jag börjar känna mig lite full och jag kan tänka mig att det är såhär man mår om man är hög. Obehagligt men fnissigt. 

Puss å kram

Efter en veckas solsken kommer alltid en storm

Igår eftermiddag rullade storm nummer 3 in med kraftig vind och idag var det white out. Vädret vi bjudits på har varit 1v storm och 1v solsken och sen börjar det om igen. Den senaste veckan med solsken har varit behaglig både i mängden folk och värmen vi bjöds på. I tisdags så kom ungefär hela världseliten i slopestyle och halfpipe. Har aldrig sett så många duktiga åkare och Redbull hjälmar samtidigt. Vi alla tre blev lite tagna på sängen och jag blev ganska starstruck av en speciell åkare. 

I lördags nådde jag en punkt där jag inte kunde hantera min irritation över att South park öppnat trots 5 dagar av solsken så jag skrev ännu ett mail med väl valda ord om att de prioriterade bort parkerna osv. Vet inte om det beror på mitt mail eller inte men nu har de börjat bygga på South park och enligt Ludde ser det bra ut. Synd bara att stormen som kommer nu ser ut att hålla i sig ett par dagar och då lär säkert den parken snöa över igen. Min irriterad ligger i att South park inte öppnats för att nu håller alla oavsett nivå håller till i Forest trail som är nybörjaranpassat. Jag vill hänga i Forest och testa saker men eftersom det är mycket folk och alla droppar in tätt så är det svårt för mig att utvecklas. Trots att Mammoth har en av världens bästa parker är ingen av oss speciellt imponerad av dom tack vare att parkerna inte är öppna. 

Senaste veckan har gått ut på att åka skidor i solsken och det har resulterat i att brännan har tagit sig bra. Lite för bra om jag ska vara ärlig. Kommer se helt förjävlig ut i slutet av säsongen. Har redan bättre bränna än jag hade i slutet av förra säsongen och vi är i början av februari. 

Jag lever fortfarande med manscold och den har varit ett riktigt pain in the ass. Har haft alla möjliga stadier man kan tänka sig, näsblod som sen resulterade i att jag snöt något som liknade honung. Efter en dag med gubbcarv åkte jag på ännu en omgång med hosta som nu har blivit till rethosta och det bränner i lungorna och halsen när jag hostar. Min snok är fortfarande som en kran och jag förstår inte hur Ludde inte lyckades åka på samma skit som mig. Han har tur som både har mig som flickvän och ett bra immunsystem.

Jag och Ludde var ute på äventyr idag och vi kom hem nöjda och glada eftersom vi lyckades hitta en butik som både säljer telemarksprylar och hyr ut. Så imorgon ska Ludde äntligen testa på att åka telemark, 2,5 år efter jag började tjata på honom. Önska honom lycka till. Han sitter redan nu och googlar på nya pjäxor. Får se imorgon om han kommer konvertera till telemark eller fortsätta ha ont i fötterna av alpinpjäxor.

Nu ska vi laga någon form av burritos och jag ska dricka ett glas vin. Någonting som är billigt iaf! 

Kramkalas

"Vi berättar hur pudret är när vi kommer hem"

Inatt vaknade jag vid halv 3 och höll på att hosta ur mig lungor, inälvor och livsglädjen. Lyckades sova 1-2 h efter det i en sittande position. Har aldrig haft sån här hosta tidigare, börjar fundera på om jag är allergisk mot hundar eller dålig luft eller om att vara förkyld på 2500möh är mer fördärvligt än att vara sjuk på 400möh. Jag har iaf knaprat i mig mängder av alvedon och nässprayen och hostmedecinen börjar ta slut. Ska besöka apoteket senare idag och hoppas på att det är bra tryck i deras medicin. 

Det känns lite extra fördärvligt att vara sjuk just nu för att under två dagar har vi fått typ 120cm snö. Igår vräkte det ner snö och vår trapp snöade igen två gånger. Vår köksingång är igensnöad, Rasmus ser inte ut genom sitt fönster och vår balkong väger nog mer än den är byggd för. Det är galet med snö och jag skulle kunna göra mycket för att vara ute tillsammans med Rasmus och Ludde idag. Det finns en sak som är bra med att hosta och nysa mycket. Jag har under de senaste dagarna haft konstant träningsvärk i magen. Kanske hinner få ett sexpack om det här fortsätter några dagar till. 

Här kommer gårdagens lilla promenad med hundarna. Maya gjorde nästan hundsim för att ta sig fram genom snön. 

 Äntligen är vi igensnöade i köket.

Rasmus fyller 21 idag och igår fick han feeling och ville testa utelivet i byn. Slutade med att vi pulsade genom snön för att inse att allting är stängt. Han har nog fått den bästa och största födelsedagspresenten han kan önska sig!

Bildbomb från NZ part ett

 Mt Doom från toppen av mt Tongariro.

Emerald Lakes och ett lemmeltåg av dagsvandrare.

 Min bästa dag på Nya Zeeland var första dagen på Tongariro Northern Circiut. Vulkanlandskap är mäktigt.

Sjösättning av båt i Abel Tasman.

Split apple rock. Tydligen många historier och sagor skrivna om denna stenen av urbefolkningen.

 På väg upp till Gibbs hill.

 Dag två 9 på morgonen i Abel Tasman. Jag går över havsbottnen och det är kallt vatten och mycket snäckskal. Många skar upp sina fötter när vi var tvungen att gå 800m genom vattnet.

 Bästa vyn jag såg under dag 2. För där nere fanns det en toalett och en camping.

 Soluppgång dag 3.

Första natten med roadtrippgänget nr 1. Spöregnade hela natten och på morgonen klarnade det äntligen upp. Tur att Andi hade ett supertält som stod emot det mesta i regnväder.

 Vi såg många gellyfish uppe i Golden Bay.

 Vet inte hur många hus som hade målningar på sig i NZ. Det är något jag tycker man skulle kunna ta till Sverige.

 I den deprimerade stan Graymouth fanns det ett fint monument över alla gruvarbetare som förlorat livet i gruvan.

 Adam hade köpt sin van samma dag som vi påbörjade våran roadtripp. Vi alla tyckte att gardinerna såg äckliga och mögliga ut så han skulle tvätta dom. Han visste uppenbarligen inte hur man tvättar och doserade ungefär ett halvt packet tvättmedel i en överfull tvättmaskin. Inget blev rent och allting hade tvättmedel på sig.

 Bästa som finns är att somna när man skrattar och börja dagen med att skratta. Vi båda är lika ograciösa när vi ska i och ur sovsäck.

 Jag och min favorit amerikan.

 Vägen mot Wanaka!

 Vår chaufför Adam.

När vi kom till Wanaka efter 8h i en bil var det solnedgång och både jag och Andi la benen på ryggen när vi hittade en parkeringsplats för att springa ner till stranden och föreviga detta ögonblick.

Adam fick en nalle av en vän från England. Tanken är att nallen ska få se världen och sedan få återvända till ett barnsjukhus och kunna berätta om sina äventyr. Jag och Andi tog den uppgiften på allvar och fick hänga med på alla olika expeditioner och alltid sitta längst fram i bilen.

 En läskig men fin väg från Wanaka till Queenstown. Är en brant bergvägg med serpentinvägar och i varje kurva får man max köra 10-15km/h.

 Sjön vid Queenstown.

 Mest fotograferade plats på NZ. Tågstationen i Dunedin.

 Campusområdet i Dunedin. Mycket fina byggnader!

 Moeraki Boulders. Runda stenar som antingen låg i bitar eller var som klot.

 Stranden i Kaikoura.

Team fish and chips at the beach.