måndag 6 februari 2017

Stormen 3,5. Dö vinden Dö

Jag sitter här och väntar på att jag ska känna av min hostmedicin jag fått utskrivet. Jag har tagit en zipp av Kodien och det ska tydligen lugna ner min hosta. För den som inte vet är Kodein lillebror till heroin och morfin samt beroendeframkallande. Är även narkotikaklassat i Sverige. Kommer med andra ord må som en gud den närmsta tiden. Synd bara att det smakade satan. Senare ikväll ska jag ge mig på en antibiotika kur och med min vanliga tur så kommer jag få diarré. Livet leker som ni hör!

Igår tog jag ett åk i backen innan jag höll på att kräkas av hosta och ansträngning. Ludde sa vänligen men bestämt att det är dags för oss att besöka läkaren. Så i snöstorm fick vi skjuts till Mammoth Medical centre. Problemet var att snöstormen hade ställt till det så att inga läkare hade kunnat ta sig till jobbet och jag fick en tid 3h senare. Vi åkte hem en sväng och kom ner lagomt till kvart över 11. Träffade en läkare som var helt kokobäng och knappt frågade hur jag mådde, lyssnade på lungor eller tog blodprover. Men enligt honom har jag bihåleinflammation (har inte ens ont i bihålorna) och efter en antibiotika kur bör jag vara frisk. Hoppas fan att jag har bihåleinflammation så jag inte åker på diarré helt i onödan. Håller fingrarna för att inom 5 dagar är jag helad och återigen står på mina skidor med en laddhatt på.

När vi skulle gå från sjukan till Vons (mataffären) gick vi vilse och hamnade mitt i snöstormens vindar. Kunde knappt gå rakt och blåste nästan omkull. Det var tur att vi gick vilse så vi hittade en second hand affär. Jag hittade en orange fleece med polokrage. Fulsnygg när det är som bäst. Ludde hittade en Ralph Laurent manchester skjorta. Båda våra fynd gick på 75kr. Vinst.

Nu har ni hört tillräckligt om mig och min sjukdom för det här inlägget, nu till något roligare. Min käresta köpte igår telemarks pjäxor och bindingar. COOLT. Synd bara att han kommer bli bättre än mig snart men kul att ha någon att hetsa och som kommer hetsa mig tillbaka. Med andra ord så gick Luddes hyra av telemarksprylar över förväntan. Han tyckte det var sköna pjäxor och fick en nytändning för skidåkning.

Nu är det dags att avrunda för jag börjar känna mig lite full och jag kan tänka mig att det är såhär man mår om man är hög. Obehagligt men fnissigt. 


Puss å kram

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar