"Vi berättar hur pudret är när vi kommer hem"

Inatt vaknade jag vid halv 3 och höll på att hosta ur mig lungor, inälvor och livsglädjen. Lyckades sova 1-2 h efter det i en sittande position. Har aldrig haft sån här hosta tidigare, börjar fundera på om jag är allergisk mot hundar eller dålig luft eller om att vara förkyld på 2500möh är mer fördärvligt än att vara sjuk på 400möh. Jag har iaf knaprat i mig mängder av alvedon och nässprayen och hostmedecinen börjar ta slut. Ska besöka apoteket senare idag och hoppas på att det är bra tryck i deras medicin. 

Det känns lite extra fördärvligt att vara sjuk just nu för att under två dagar har vi fått typ 120cm snö. Igår vräkte det ner snö och vår trapp snöade igen två gånger. Vår köksingång är igensnöad, Rasmus ser inte ut genom sitt fönster och vår balkong väger nog mer än den är byggd för. Det är galet med snö och jag skulle kunna göra mycket för att vara ute tillsammans med Rasmus och Ludde idag. Det finns en sak som är bra med att hosta och nysa mycket. Jag har under de senaste dagarna haft konstant träningsvärk i magen. Kanske hinner få ett sexpack om det här fortsätter några dagar till. 

Här kommer gårdagens lilla promenad med hundarna. Maya gjorde nästan hundsim för att ta sig fram genom snön. 

 Äntligen är vi igensnöade i köket.

Rasmus fyller 21 idag och igår fick han feeling och ville testa utelivet i byn. Slutade med att vi pulsade genom snön för att inse att allting är stängt. Han har nog fått den bästa och största födelsedagspresenten han kan önska sig!

Bildbomb från NZ part ett

 Mt Doom från toppen av mt Tongariro.

Emerald Lakes och ett lemmeltåg av dagsvandrare.

 Min bästa dag på Nya Zeeland var första dagen på Tongariro Northern Circiut. Vulkanlandskap är mäktigt.

Sjösättning av båt i Abel Tasman.

Split apple rock. Tydligen många historier och sagor skrivna om denna stenen av urbefolkningen.

 På väg upp till Gibbs hill.

 Dag två 9 på morgonen i Abel Tasman. Jag går över havsbottnen och det är kallt vatten och mycket snäckskal. Många skar upp sina fötter när vi var tvungen att gå 800m genom vattnet.

 Bästa vyn jag såg under dag 2. För där nere fanns det en toalett och en camping.

 Soluppgång dag 3.

Första natten med roadtrippgänget nr 1. Spöregnade hela natten och på morgonen klarnade det äntligen upp. Tur att Andi hade ett supertält som stod emot det mesta i regnväder.

 Vi såg många gellyfish uppe i Golden Bay.

 Vet inte hur många hus som hade målningar på sig i NZ. Det är något jag tycker man skulle kunna ta till Sverige.

 I den deprimerade stan Graymouth fanns det ett fint monument över alla gruvarbetare som förlorat livet i gruvan.

 Adam hade köpt sin van samma dag som vi påbörjade våran roadtripp. Vi alla tyckte att gardinerna såg äckliga och mögliga ut så han skulle tvätta dom. Han visste uppenbarligen inte hur man tvättar och doserade ungefär ett halvt packet tvättmedel i en överfull tvättmaskin. Inget blev rent och allting hade tvättmedel på sig.

 Bästa som finns är att somna när man skrattar och börja dagen med att skratta. Vi båda är lika ograciösa när vi ska i och ur sovsäck.

 Jag och min favorit amerikan.

 Vägen mot Wanaka!

 Vår chaufför Adam.

När vi kom till Wanaka efter 8h i en bil var det solnedgång och både jag och Andi la benen på ryggen när vi hittade en parkeringsplats för att springa ner till stranden och föreviga detta ögonblick.

Adam fick en nalle av en vän från England. Tanken är att nallen ska få se världen och sedan få återvända till ett barnsjukhus och kunna berätta om sina äventyr. Jag och Andi tog den uppgiften på allvar och fick hänga med på alla olika expeditioner och alltid sitta längst fram i bilen.

 En läskig men fin väg från Wanaka till Queenstown. Är en brant bergvägg med serpentinvägar och i varje kurva får man max köra 10-15km/h.

 Sjön vid Queenstown.

 Mest fotograferade plats på NZ. Tågstationen i Dunedin.

 Campusområdet i Dunedin. Mycket fina byggnader!

 Moeraki Boulders. Runda stenar som antingen låg i bitar eller var som klot.

 Stranden i Kaikoura.

Team fish and chips at the beach.

Snöstormar och sjukstuga

Idag är det åter igen storm. Dag 17 med vind, snö och stängda liftar sedan vi kom hit. Tydligen har vi precis passerat gränsen för att vara den mest snörika januari genom tiderna. KABOOM! Synd bara att vi; 1, är drabbade av förkylningar, 2, berget är till stor del stormstängt 3, det är så satans många turister här så liftköerna är timmeslånga om man har otur. 

Det är ändå rätt häftigt att få vara med om att se så här mycket snö. Om jag inte åker till Japan så kommer jag troligtvis aldrig se denna mängden snö falla under den här tiden igen. Ser fram mot att vakna lite piggare imorgon och ta på sig sidorna efter 6 dagars vila. Tror alla i det här huset gör det. Vi har alla varit hemma de senaste dagarna och bara sett hur snömängden byggspå utanför fönstret. Vi har sysselsatt oss med att kolla serier, äta pizza och kakor. Rasmus har återhämtat sig från sin förkylning och Ludde hade ont i halsen och bihålorna men efter två rediga glas Glevlivet (whiskey) så är han frisk igen. Jag däremot har åkt på någon infektion som aldrig verkar ge med sig. Har gått genom alla stadier en förkylning kan erbjuda, taggtråd i halsen, feberfrossa, en kran till näsa, rethosta, slemhosta och nu har jag ett tungt huvud och en fortsatt god slemproduktion. Jag har under morgonen börjat känna av mina öron, fattas bara att jag får öroninflammation också. Satan vad jag är less!! 

Jag har försökt mig på ett gäng huskurer här och letat mig genom skafferier och spritföråd för att hitta något som kan hjälpa mig på traven. Är lite chockad över att de inte finns en tillstymmelse till tee, honung eller bra sprit. Det finns tvålitersdunkar/flaskor med sämre sprit än jag själv drack när jag var 17-18år. 

Idag ska vi försöka hålla oss hemma, enligt webkamror är det vitt och ganska foktomt. Det är en lift som tydligen hade midjedjupt puder igår som går och är brant. Får försöka tänka att jag gör mig själv en tjänst genom att stanna hemma och kolla filmer. Nu är klockan 12 och jag sitter och smuttar på mitt första glas whiskey någonsin. Det är inte gott men enligt Ludde har den magiska krafter. 

Sjukkramar från sjukstugan!

 Två Mammothfavoriter!

Maya är världens sötaste och mest tiggande hund. Oavsett vad du äter står hon och kolla på dig och maten.

 Fredagens mängd snö på vår balkong. Har kommit extra 20cm sedan dess.

 8 dollars pizza och 3120kcl. Rasmus aprit är större än en familjepizza.

 Köksingången är nog en dag eller två från att inte kunna släppa in mer ljus.

Man ser inte ens hur vinden viner och snön faller. Men det här är dagens snömängd. Den kommer nog byggas på med ett gäng decimeter under dagen!

Ett huvud fullt med snor och P12or

Sedan sist har pudret övergått till fördärvliga pucklar och överallt utanför backen är rena knädödaren. Helgen som var firades Martin Lurther King och det resulterade i ett överbelamrat Mammoth och de flesta vrålade över att puder var amazing. Vid det laget var allt puder redan uppåkt och allt som fanns kvar från stormen var pucklar. Amerikaner gillar att försköna sanningen och alltid höras på något sätt. Tydligen finns uttrycket p12 även här. Och från ingenstans insåg jag att det är precis så många amerikaner beter sig. 

Urban Dictionary om P12  ”slang. Person behaving in a childish and immature manner.

Word originates from Swedish Pojke (=boy) 12, as seen in online communities. Usually used in the e-gaming community to describe a person who annoys and insults other participants during a game, thinking they are more skilled and better than everyone else. The term can be used to describe any person under 18 years old, not just persons that are 12 years old.” Det stämmer på pricken över de flesta amerikanska killar mellan 10-35år. 

Förutom att störa sig på de flesta amerikaner som åker långsamt, inte kan åka eller låter för mycket har vi åkt en hel del i parkerna. Min utvecklingsmöjlighet är ganska stor. Finns många olika parker och många mindre hopp som jag kan åka utan att dö. Det är inte som i Åre där det finns en grönlinje och en blålinje för snowboardåkare och sedan en rödlinje med dödshopp för den modiga. Här kan jag åka runt 7 olika grönblå hopp innan jag känner mig manad nog att ge mig på de röda hoppen. Till Ludde och Rasmus besvikelse så kommer inte den stora parken Main öppna innan den 12 februari. 2 dagar innan vi åker hem. Rasmus skrev en ärlig kommentar om det och kallade parkansvariga för ett inte alltför smickrande namn. Igår vid frukost ringde den parkansvariga upp och ställde Rasmus mot väggen men det löste sig bra och har grabbarna tur så kommer parken öppnas tidigare. 

Ludde har precis dragit ut i backen och jag ligger hemma och är förkyld. Mitt huvud består till 99% av snor. Vet inte om det beror på om jag är klen, eller för att jag alltid råkar ut för mansförkylningar eller för att jag är på 2424 möh men den här förkylningen har känt som jag är 96 år gammal. Förhoppningsvis är jag på benen lagomt till nästa dump. Vi har ännu fler stormar påväg in så efter 4 dagar åkandes i bluebird har det mulnat på. Brännan börjar ta sig och vi är inte ens inne i februari. 

Det händer inte så mycket spännande i våra liv just nu, dagarna går ut på att vakna, åka skidor, äta  och sen sova. Vi bor just nu i ett kollektiv. Mike och Nancy är iväg på någon bilsemster till Mexiko och nu bor Nick och Anya med oss. Enligt Nancy skulle dom vara hundvakter men de sköter inte sitt jobb så indirekt blev jag, Rasmus och Ludde hundvakter istället. Vi är ganska irriterad över det eftersom vi blev det indirekt. Hade varit bättre om de frågade oss direkt. Jag är less på att ha hundhår överallt och att de är två gnällspikar. Det värsta av allt tycker jag är att varken Mike eller Nancy verkar gå ut och gå med hundarna så de kissar och bajsar precis utanför ytterdörren på verandan. Det är så förbannat äckligt och taskigt mot hundarna. Rasmus är duktig att ta med hundarna på promenader och Maya är så otränad att hon nästan trillar av pinn efter 20-30min promenad. Om jag någonsin ska ha en hund ska jag inte behandla dom som Maya och Yucon behandlas. Känns som djurplågeri. 

Nu ska jag återgå till serietittandet. Senare i eftermiddag ska jag och Rasmus ta bussen ner till byn och strosa i affärer, köpa frukt och kakor.

Kramar

När himlen öppnar sig och ger oss kärlek

Igår morse vaknade jag av att Nancy bankade på vår somrumsdörr. ”Rasmus is coming in one hour”. Yaaas!! Vi såg till att laga ihop en dunderfrulle lagomt tills Rasmus kom in vid 9-tiden. Efter skålande med kaffe, äggmackor och havregrynsgröt förberedde vi oss för ännu en dag i stormen. Skillnaden var att det var bra liftar öppna. No more barnbackar. För första gången sen jag och Ludde kom till Mammoth fick vi känna på skidpepp, luftfärder och trötta lår. 

Imorse när jag vaknade hade jag inget hopp om att det skulle bli bättre än igår. Man när jag tittar ut genom vår glasdörr ser jag att snön bara har vuxit. Räcket har över 50cm snö och hänger ner mot snön som ligger på balkonggolvet. Det är just nu ca 1-2 cm mellan snön på golvet och räcket. Genom vår balkongdörr som är 2,1m hög kan jag inte ens titta rakt ut för att se skogen bakom snön. Och i söndags hade nästan all snö töat bort. 

Med 30cm riktig fluffig puder gled vi längs vägarna till gondolen som tog oss upp till systemet. Det var helt folktomt och så förbaskat mycket snö. Folk åkte rakt ner i backarna och fick faceshots. Det var som en overklig dröm. Och bästa av allt var att de öppnat en lift som går till en brant topp med skogsskidåkning. Tillsammans med många andra fick vi ta del av all snö som kommit den senaste tiden. Ludde tog en sjuk klippa (som även Chris Benchetler åkte) och hela liften busvisslade och hejade på hans ladd. 

Dagens skidåkning avslutades i Main och i en backe med orörd 50-60cm lössnö. I EN BACKE!! Jag fick mer faceshots än jag fått under hela dagen. Det var helt sjukt. Det här är en puderdag som slagit sig in på top 5 i puderdagar. 

 Jag och Ludde tog en promenad i tisdags när berget var stormstängt. Var snö överallt. Har aldrig sett sånna här plogvallar tidigare.

 Förra veckan hade vi såhär mycket snö utanför köksfönstret. Nu är det snö långt ovanför dörren.

 Mike och Nancys bil finns i den här bilden.

 Jag och Ludde skidade till liften imorse.

 Chair 22. Utan bygel och en allmänt otrevlig lift.

 Ludde övar på spread och får så mycket kärlek från liften.

Åker puder i pisten!

Nu ska jag vila min ömma kropp och göra mig redo för ännu en dag i detta vinterlandskap. Tänka sig att skidpeppen äntligen återvände. 

Klem