Varning. Känliga läsare varnas för en viss bitter ton.
Efter lite över en vecka i landet där allting är lite större än hemma i Sverige så är jag ännu inte helt såld. Jag gillade San Francisco och jag och Ludde hade haft tre roliga dagar där om det inte vore för att han fick stirra döden i vitögat och jag höll mig på avstånd.
På planet till Mammoth tänkte vi att ja, det kan ju inte bli så mycket sämre än det var i SF. Sanningen var att så länge vi kom till ett varmt och torrt ställe skulle vi vara nöjda. Familjen vi bor hos är bra, trevliga och hjälpsamma. När vi kom fram hade Mike lagat en vegetarisk curry som fick både mig och Ludde lite svettiga. (Mike är vår överman när det gäller stark mat). Vårt rum de första nätterna var ungefär 15 grader varmt och man andades rök. Tack och lov har vi fått in en värmare till vårt rum så nu kan man faktiskt ha på sig tshirt utan att frysa. Den delen vi är mest nöjda med är nog vårt boende än så länge. Vi har ett stort rum, bra kök och utsikt in i skogen. Det lilla problemet vi (jag) mest har problem med är att det finns två hundar. Den ena är 11 år gammal och grumpy, låt oss kalla han för den Senila. Sen har vi Maja som är den lyckligaste hunden på denna planet. Hoppar fram genom livet och bara vill äta mat och bli klappad på huvudet. Den senila däremot är som sagt var senil. Han glömmer bort att vi bor här och när vi släpper in honom i huset så morrar, stirrar sint och visar tänderna. Han råkade bita Maja i örat tidigare i veckan och det blev lite Paradise Hotell drama. I torsdags kom Mikes dotter hit med hennes man och deras hund (björn). Den är livsfarlig och satte igång någonting hos den Senila så han bet dotterns man i ansiktet, han fick åka till akuten och sy och ser ut som en riktig MMA fighter.
Efter 2,5 år tjatande från Ludde om att vi ska skaffa en hund tillsammans har vi nog båda kommit fram till att vi inte ska ha en hund. Inte en hund som ser ut som en mindre björn och beter sig som en farlig och våldsam bandit iaf. En Maja skulle jag kunna tänka mig. Hon är ändå bekymmersfri och gosig.
Vi kom inte till Mammoth för att umgås med hundar utan för att åka skidor. Igår var det en kojdag eftersom de senaste dygnen har bjudit på spöregn och igår morse var det blixtar och åska. Berget var stängt och det var skönt för jag tror inte min goretex var tillräckligt bra för denna mängden regn. Igår kväll skulle det komma 38mm regn, vet inte om det regnade så mycket men det var storm ute iaf.
Nu kommer bitterheten. Mammoth sägs ha 300 soldagar per år. Vi har haft 5 dagar med whiteout och 6 dagar med över 10m/s. Iförrgår var det typ 22m/s i byarna. Så bland det största problemet förutom att vi inte kan se någonting är att det blåser småspik och stänger de bra liftarna. Problem nummer två är att det har varit så in i helvete med folk. Tydligen vallfärdar personer från LA hit för helger och dumpar. LA människor är som stockholmare men ännu jobbigare. Dag två kom det ett snöoväder utan dess like, 40cm på några timmar. Det kan ju inte annat än bli magiskt tänkte vi. Fel av oss eftersom det här berget är platt och all brant åkning var stängd pga vind. Extremt frustrerande för oss båda att det finns så mycket snö men det inte ens går att åka i för man inte får någon fart.
Iförrgår sa vi att nu måste botten vara nådd, det kan inte bli sämre än såhär. Vi handlade massor av mat och hittade 1,5L chocolate chip cockie dough glass för 25kr. Det vände där när vi stod med glassen i handen. Tyvärr var det inte vår tur som vände utan vädret. Sedan klockan 16.30 i lördags har det VRÄKT ner regn och om det ens är möjligt står vi nog ännu djupare i kolgruvan. Speciellt Ludde som fick ett mail från CSN som ville ha tillbaka pengar han lånat.
Puss å kram från två knäckta skidnördar
PS! min mobilladdare funkar inte så jag är inne på min 24de timma utan telefon. Dvs biler får vänta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar