Sedan sist har pudret övergått till fördärvliga pucklar och överallt utanför backen är rena knädödaren. Helgen som var firades Martin Lurther King och det resulterade i ett överbelamrat Mammoth och de flesta vrålade över att puder var amazing. Vid det laget var allt puder redan uppåkt och allt som fanns kvar från stormen var pucklar. Amerikaner gillar att försköna sanningen och alltid höras på något sätt. Tydligen finns uttrycket p12 även här. Och från ingenstans insåg jag att det är precis så många amerikaner beter sig.
Urban Dictionary om P12 ”slang. Person behaving in a childish and immature manner.
Word originates from Swedish Pojke (=boy) 12, as seen in online communities. Usually used in the e-gaming community to describe a person who annoys and insults other participants during a game, thinking they are more skilled and better than everyone else. The term can be used to describe any person under 18 years old, not just persons that are 12 years old.” Det stämmer på pricken över de flesta amerikanska killar mellan 10-35år.
Förutom att störa sig på de flesta amerikaner som åker långsamt, inte kan åka eller låter för mycket har vi åkt en hel del i parkerna. Min utvecklingsmöjlighet är ganska stor. Finns många olika parker och många mindre hopp som jag kan åka utan att dö. Det är inte som i Åre där det finns en grönlinje och en blålinje för snowboardåkare och sedan en rödlinje med dödshopp för den modiga. Här kan jag åka runt 7 olika grönblå hopp innan jag känner mig manad nog att ge mig på de röda hoppen. Till Ludde och Rasmus besvikelse så kommer inte den stora parken Main öppna innan den 12 februari. 2 dagar innan vi åker hem. Rasmus skrev en ärlig kommentar om det och kallade parkansvariga för ett inte alltför smickrande namn. Igår vid frukost ringde den parkansvariga upp och ställde Rasmus mot väggen men det löste sig bra och har grabbarna tur så kommer parken öppnas tidigare.
Ludde har precis dragit ut i backen och jag ligger hemma och är förkyld. Mitt huvud består till 99% av snor. Vet inte om det beror på om jag är klen, eller för att jag alltid råkar ut för mansförkylningar eller för att jag är på 2424 möh men den här förkylningen har känt som jag är 96 år gammal. Förhoppningsvis är jag på benen lagomt till nästa dump. Vi har ännu fler stormar påväg in så efter 4 dagar åkandes i bluebird har det mulnat på. Brännan börjar ta sig och vi är inte ens inne i februari.
Det händer inte så mycket spännande i våra liv just nu, dagarna går ut på att vakna, åka skidor, äta och sen sova. Vi bor just nu i ett kollektiv. Mike och Nancy är iväg på någon bilsemster till Mexiko och nu bor Nick och Anya med oss. Enligt Nancy skulle dom vara hundvakter men de sköter inte sitt jobb så indirekt blev jag, Rasmus och Ludde hundvakter istället. Vi är ganska irriterad över det eftersom vi blev det indirekt. Hade varit bättre om de frågade oss direkt. Jag är less på att ha hundhår överallt och att de är två gnällspikar. Det värsta av allt tycker jag är att varken Mike eller Nancy verkar gå ut och gå med hundarna så de kissar och bajsar precis utanför ytterdörren på verandan. Det är så förbannat äckligt och taskigt mot hundarna. Rasmus är duktig att ta med hundarna på promenader och Maya är så otränad att hon nästan trillar av pinn efter 20-30min promenad. Om jag någonsin ska ha en hund ska jag inte behandla dom som Maya och Yucon behandlas. Känns som djurplågeri.
Nu ska jag återgå till serietittandet. Senare i eftermiddag ska jag och Rasmus ta bussen ner till byn och strosa i affärer, köpa frukt och kakor.
Kramar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar