Som jag avslutade mitt senaste inlägg gav jag en hint om att det är trevligare att resa tillsammans med andra. Så förra onsdagen, i underkylt regn och en fullproppad bil rullade jag och Ludde mot Östersund och tåg ner till Arlanda. Efter 3 byten och ett missförstånd på Donken för Luddes del (skulle ha fem cheese men fick bara en) fick vi 4 välförtjänta timmar med sömn.
Arlanda hade sin glansdag och jag har aldrig sett så mycket folk där. Efter olika köer och kaos från personalen satt vi äntligen på planet till Köpenhamn. Vi var lite försenade till Köpenhamn och fick lägga benen på ryggen för att hinna med planet till San Francisco. Det var helt onödigt med energi för ungefär halva planet från Arlanda skulle också med till San Francisco. När alla var ombord fick vi ändå vänta 1 h på planet innan vi kunde lyfta. Redan då kände jag att det skulle bli en lång flygtur. Det var en förväjvla lång flygning och jag lyckades sova i 30 min innan piloten väckte mig och sa att vi kommer råka ut för turbulens. Ont i knänen, rumpan, hungrig och trött kom vi ÄNTLIGEN fram.
Tullen i USA är skräckingivande och min engelska var pinsamt dålig. Trots att jag är arbetslös och är tillsammans med en långhårig gosse fick vi komma in i USA. Vårt första mission var att hitta mat (eftersom SAS inte skämde bort oss med mängder av mat, men det är okej eftersom det var billiga biljetter).
Efter pizza och en taxiresa kom vi äntligen fram till Andi. Hade varit vaken i mer än ett dygn och jag såg fram mot en lång och skön natt i en säng. Luddes mage vill däremot annat och efter 2h av sömn fick jag hantera min kräkfobi och Ludde fick be till porslinsguden. Utan tvekan en topp 5 värsta natt i mitt liv. Jetlag, sömnbrist och matförgiftning är en hemsk kombination speciellt när allt ska hanteras i en lägenhet på 17kvm och papperstunna väggar.
Andi var min personliga guide i San Francisco och det var en stad med ett sort utbud. Det är världens andra dyraste stad att hyra lägenhet. På 15 000 kr kommer man max till en etta med renoveringsbehov. Maten var ungefär lika dyr. Efter tre nätter i staden och en nyårsafton (somnade innan kl 21) så tog vi flyget till vår slutdestination- Mammoth. Ludde fick jobba på sin flygrädsla eftersom det blåste som tusan och vi flög ett tag åt alla håll än rakt fram. Hur livet ter sig här tar jag nästa gång. Nu är jag sömnig och mätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar